|
Alba Schwartz
Sofie Albertine ”Alba” Schwartz, född Larsen 9 december 1857 i Köpenhamn, död 10 januari 1942 i Skagen, var en dansk författare. Hon var farmor till skådespelerskan Malene Schwartz. Alba Schwartz var dotter till överläkaren Søren Eskildsen Larsen (1802–1890) och Sophia Albertina Matzen (1815–1895) och det yngsta barnet i en syskonskara på 14.[1] Bland syskonen fanns filologen Sofus Larsen.[1] Schwartz satsade på att bli skådespelare och mottog undervisning av Ludvig Phister på Det Kongelige Teater.[1] Hon avbröt utbildningen efter att ha gift sig med juristen Otto Georg Schwartz 1882. De fick sönerna Erik (född 1884) och Walter (1889–1958), varav den äldsta dog som 9-åring.[1] Familjen flyttade till Skagen 1899 där maken blev borgmästare. Alba Schwartz blev en del av ortens kulturliv och bidrog till att skildra dess historia i Den svundne Tid i Sagn og Billeder (1912) och Skagen, Den nye Tid i Oplevelser og Indtryk (1913).[1][2] Schwartz gjorde sin författardebut 1907 med novellen Den døde Mand som trycktes i tidningen Det ny Aarhundrede.[2] Hennes första skönlitterära bok, Overlægen, publicerades 1932. Hon var då 75 år gammal och änka sedan många år.[2] Denna och de följande romanerna Barnet (1935), Edith søger en Far (1938) och Skilsmissens Børn (1940) skildrar främst ämnen som äktenskap, moderskap, kärlek och familjeliv.[2][1] Också situationer av otrohet, både hos de manliga och kvinnliga huvudkaraktärerna, samt skilsmässa och oäkta barn är återkommande teman i Schwartz författarskap.[2] Skilsmissens Børn blev filmatiserad 1939 av Benjamin Christensen med Grethe Holmer som huvudrollsinnehavare.[1] Schwartz tilldelades Holger Drachmann-legatet 1939.[3] Bibliografi
Referenser
|
||||||||||||||||||||||
