|
At-Tawba At-Tawbah (arabiska: سورة التوبة, Sūratu at-Tawbah, ”Ånger”), också känd som al-Bara'ah (arabiska: براءة, Barāʾah, ”Ultimatum”), är den nionde suran i Koranen. Den är en av de sista medinska surorna, och det är den enda suran i Koranen som inte börjar med basmalan.[1] Traditionen säger att den skrevs i samband med Muhammeds expedition till Tabuk omkring år 630 (9 AH) och att den kan syfta på omständigheter kring denna.[2] Surans femte versVers nummer fem i at-Tawbah har ibland kallats ”Svärdets ayah” (”Svärdversen”) och är en av de mest omdiskuterade verserna i Koranen med olika tolkningar av dess innebörd.[3] Versen förmedlades i Mecka av Ali samtidigt som Muhammed var i Medina.[4]
Tolkning av versenJihadisterna citerar endast en del av versen och utelämnar den påföljande versen i samma sura. I 9:6, heter det ”Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Guds ord; för honom sedan till en plats där han är i trygghet. De är nämligen människor som inte vet [vad islam innebär]”. Utelämnandet av text gör att sammanhanget förskjuter tolkningsmöjligheterna, bort från det perspektiv författarna vill att mottagarna skall anamma (”om de [avgudadyrkarna] visar ånger, lämna dem då i fred”).[5] Muhammad Asad skriver i sin kommenterade koranöversättning (1964–1980) att versen bör läsas i sin kontext och inte syftar på villkorslös krigföring i största allmänhet. Asad tolkar versen som att gälla en specifik situation i ett redan pågående krig mot en grupp människor som gjort skyldiga till fördragsbrott och aggression under tiden för fälttåget från Medina till Tabûk.[6] I en mera bokstavstrogen tolkning ses versen som en uppmaning att använda fysiskt våld mot ”otrogna”, alltså mot icke-muslimer och ibland också mot andra riktningar av islam exempelvis ahmadiyya och ismailiter.[källa behövs] Se vidareReferenserNoter
Källor
Externa länkar
|
||||||
