August Warberg var son till lantmäteriauskultanten Eric Gustaf Warberg och Helena Jansson. Efter fyra år vid olika landsortssällskap engagerades han 1865 vid Södra Teatern i Stockholm. Inom den populära folkkomedin blev han mycket använd och i sångspelen, alltifrån vådevillerna till de offenbachskaoperetterna som då var nya, var han en självskriven förste älskare. Han var den förste som spelade Fritz i Storhertiginnan av Gerolstein och Montedafiore i Frihetsbröderna, liksom han vaör den förste Andersson i Frans HodellsAndersson, Pettersson och Lundström. Med undantag för ett spelår vid Svenska Teatern i Helsingfors 1870–1871 var Warberg knuten till Södra Teatern till 1872, varefter han övergick till Mindre teatern, där han var anställd först som skådespelare och senare som regissör och direktör. 1872–1876 ledde han Mindre teatern i kompanjonskap med Johan August Berndt och 1881–1882 var han ensam direktör. Han spelade även operettroller av skiftande slag, som Julian von Goltz i Fatinitza, Eisenstein i Läderlappen, Ollendorff i Tiggerstudenten, Markisen i Cornevilles klockor, Dom Januario i Sjökadetten och titelrollen i Cagliostro. Efter att 1884–1885 varit regissör för operetterna vid Stora Teatern, Göteborg och under de följande spelåren gästspelat hos Mauritz Fröberg i Kristiania och Helsingfors bland annat som Benozzo i Gasparone och Godi bert i Bellevilles mö, hos Albert Ranft vid Södra Teatern och Nya teatern, knöts Warberg hösten 1887 till Nya teatern, först som scenisk direktör. 1889 övertog han Vasateatern, 1889–1893 som kompanjon med Emil Strömberg och därefter 1893–1895 som ensam chef. På Vasateatern framförde han bland annat Sullivans operett Mikadon där han själv gjorde titelrollen. Från 1895 var han åter verksam som regissör vid Södra teatern. Warberg utgav 1912 Femtio år vid teatern.
^Frithiof Hellberg, red (1889). ”Teater och Musik”. Idun: Praktisk veckotidning för Qvinnan och Hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 2 (7): sid. 52-53. Läst 29 juli 2015.
Selander, Edvard; Nils Selander (1927). ”Operetten under 1860-70-talen”. Carl XV:s glada dagar: Ur två gamla stockholmares anteckningar (1). Stockholm: P.A. Norstedt & sönders förlag. sid. 202f. Libris421781. Läst 29
