Bleka blå prickenBleka blå pricken (engelska: Pale Blue Dot) är ett fotografi av planeten jorden, taget av rymdsonden Voyager 1 från ett distansrekord, visande jorden i jämförelse med rymdens omfång. Det är också namnet på en bok utgiven 1994 av astronomen Carl Sagan, som inspirerades av fotot. FotografietCarl Sagan och Carolyn Porco fick idén att ta ett familjeporträtt av solsystemet. Uppdragsledningen var först tveksam, och tidigare hade de varit oroliga att kameran skulle ta skada av det relativt kraftiga ljuset, men fick ordern om bilden genom dåvarande Nasaadministratören Richard Truly. Den 14 februari 1990 beordrade således Nasa Voyager 1, som just fullbordat sitt uppdrag, att vända sig om för att fotografera planeterna i solsystemet.[1] Ett fotografi som Voyager 1 återförde visade jorden som en "blek blå prick" i världsrymden. Sagan återger distansen som 3,7 miljarder engelska mil i sin bok, medan Nasas webbplats beskriver det som "mer än 4 miljarder engelska mil" (6,4 miljarder kilometer). Voyager tog liknande bilder av Venus, Jupiter, Uranus och Neptunus, och skapade ett porträtt av solsystemet. Merkurius närhet till solen förhindrade den från att bli fotograferad och Mars var inte synlig på grund av det starka solskenet mot kamerans optik. I en avslutande föreläsning den 11 maj 1996 relaterade Sagan till sina tankar om en djupare mening med fotografiet:[2]
Al Gores dokumentär An Inconvenient Truth (2006) presenterade fotografiet av den "bleka blå pricken" i slutet av filmen. Gore använde den i sitt bildspel för att understryka behovet av att stoppa den globala uppvärmningen och citerade Carl Sagan med uttalandet: "That's all we've got" (svenska: "Det är allt/det enda vi har"). Referenser
Se även
|