Bobban Andersson
Bobban Bo Viktor Andersson,[2] tidigare Bo "Bobban" Andersson, född 15 mars 1951 i Eskilstuna, är en svensk före detta handbollsspelare, spelande som niometersspelare. KlubbkarriärBobban Andersson spelade för Eskilstunaklubben IF Verdandi tills han var 16 år. Han bytte sedan till IF Guif 1967. Han debuterade i allsvenskan (högsta serien) 1968. Han spelade kvar i Guif till 1972 då klubben åkte ur allsvenskan och då blev det IFK Malmö under 1972/1973. [3] I Malmö gjorde "Bobban" stor succé och spelade inför en välfylld Baltiska hallen. Han flyttade dock aldrig ner till Malmö, och var snart åter i IF Guif som återkommit till allsvenskan. Han blev utsedd till årets spelare två säsonger 1972/73 (IFK Malmö) och 1976/77[4] (IF Guif). Han var en av de stora profilerna under 1970-talet i svensk handboll. Bo Andersson beskriver själv att han var som bäst 1982 då han slutat i landslaget men tränade alla dagar på året (både handboll och fotboll). Han valdes till århundradets GUIF:are, före storheter som exempelvis Tomas Svensson och Erik Hajas.[5] Efter karriären blev Andersson tränare för GUIF under några säsonger. LandslagskarriärBobban Andersson landslagsdebuterade 1972 i en match mot Danmark. Han spelade 119 A-landskamper för Sverige[6] och blev därmed stor grabb. Internationellt genombrott fick han vid OS-turneringen 1972 i München.[7][8] Han gjorde en bejublad landskamp då Österporthallen invigdes 1974.[9] Han spelade i VM 1974 och VM 1978 för Sverige. Sista landskampen spelade han 1982. Alltså spelade han i landslaget i ett decennium. FotbollAndersson var även en bra fotbollsspelare i IFK Eskilstuna, med kvalet till allsvenskan 1981 mot Kalmar FF som största merit. Han utsågs samma år till Södermanlands bästa fotbollsspelare. PrivatBo Anderssons son Robin Andersson Dickfors har också spelat handboll på elitnivå i Guif och Svenska Landslaget.[10] ReferenserNoter
|