|
Dan Corneliusson
Mats Dan Erling Corneliusson, född 2 oktober 1961 i Hönö, är en svensk före detta fotbollsspelare som fick sitt genombrott i det IFK Göteborg som år 1982 vann både SM-guld och UEFA-cupen. Han har ytterligare ett SM-guld, ett ligaguld i Fußball-Bundesliga, 22 landskamper och en skytteligatitel i Allsvenskan på meritlistan. Corneliusson var proffs i Tyskland, Italien och Schweiz.[1][2] KarriärMästare i IFK GöteborgDan Corneliusson växte upp på Hönö i Göteborgs norra skärgård tillsammans med fem syskon. Hans far var fiskare. Han började spela i IFK Göteborgs pojklag och reste på egen hand med cykel och spårvagn från Hönö in till Göteborg för att träna i IFK. 1979 följde debuten i IFK Göteborgs A-lag för den utpräglade målskytten. Efter en knäskada 1980 kom det stora genombrottet 1982.[3] Han var en viktig profil då IFK Göteborg vann UEFA-cupen 1982, SM-guld och Svenska cupen - själv blev han allsvensk skyttekung. Det som anses vara hans kanske viktigaste mål i karriären är det berömda målskott inifrån målområdet som betydde 1–0 i finalen på bortaplan mot Hamburger SV i UEFA-cupen 1982. Corneliusson bildade då anfallspar med Torbjörn Nilsson i IFK Göteborg. Under samma tid gjorde Corneliusson värnplikten på Lv 6 i Göteborg som pjäsman och muckade strax efter UEFA-cupsegern.[3] Mästare i BundesligaCorneliusson blev sommaren 1983 proffs i VfB Stuttgart, och gjorde sitt första mål i klubben mot Kaiserslautern, där Torbjörn Nilsson spelade, 19 augusti 1983.[4] Corneliusson gjorde under sin enda säsong i Bundesliga 12 mål då Stuttgart blev västtyska mästare.[5][6] Fem säsonger i Serie ASommaren 1984 skrev Corneliusson på för Como Calcio som var nykomling i Serie A. Han gjorde mål direkt i debuten i bortamatchen mot Roma.[7] Men det blev bara ytterligare ett mål, ett segermål mot Avellino, den första säsongen i Italien. Säsongen efter, 1985/1986 blev Corneliussons bästa med totalt 7 mål i Serie A. Han var då bara en läkarkontroll från att skriva på för Roma, där Sven-Göran Eriksson var tränare. Corneliusson hade bara en match kvar med Como, då han blev nersparkad av Sampdorias back Moreno Mannini. Corneliusson blev skadad och flytten uteblev.[8] Tiden i Como blev sedan sönderryckt av skador. Problem med en hälsena och knät gjorde att två av fem säsonger förstördes. Säsongen 1987/1988 blev det totalt 6 mål, och i hans sista säsong i Como gjorde han 2 mål, och laget åkte ner i Serie B 1989. Det blev totalt 18 mål i de fem säsongerna i Italien.[9] Corneliusson spelade sedan en säsong för FC Wettingen i Schweiz, innan han kom hem till Sverige och spelade i Malmö FF.[10] Tillbaka i AllsvenskanDebuten i Malmö FF kom mot Hammarby 2 september 1990, och han spelade sin sista match i Allsvenskan mot IFK Norrköping 11 oktober 1992. Det blev totalt 36 matcher och 9 mål i Malmö FF.[11] Han varvade ner i Qviding FIF och Karlstad BK innan han slutade sin aktiva karriär. LandslagskarriärCorneliusson debuterade i Sveriges A-landslag 11 augusti 1982 mot Norge. Första målet i landslaget kom mot Cypern i EM-kvalet 13 november 1982. Hans främsta landslagsår var 1983, då han spelade åtta landskamper och gjorde sex mål.[12] Det blev sedan bara tre landskamper under Olle Nordins ledning under andra halvan av 1980-talet.[13] Corneliusson gjorde sina två sista landskamper med inhopp i vänskapslandskamperna mot Bulgarien och Västtyskland hösten 1990, efter två års frånvaro från landslaget, mycket på grund av skador. Det blev sammanlagt 22 A-landskamper för Sverige och 12 mål.[14] Efter fotbollskarriärenSäsongen 2012 var han huvudtränare för division 5-laget Hönö IS. Corneliusson medverkade i dokumentären Fotbollens sista proletärer (om IFK Göteborg) och i Mästarnas mästare 2013. ReferenserWebbsidor
Noter
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
