Division II i ishockey 1960/1961 var näst högsta divisionen i svensk ishockey under säsongen och spelades med 65 lag i åtta grupper, ett lag mer än förra säsongen. Grupperna hade åtta lag vardera (Norra A hade nio lag) och segraren i varje grupp gick vidare till kval för Allsvenskan. De två sämsta lagen i varje grupp flyttades ner till Division III.[1][2]
Nya lag
Karlberg, Nacka, Rönnskär och Västra Frölunda hade flyttats ner från Allsvenskan, de övriga nya lagen hade flyttats upp från division III.[1][2]
Division II Norra
- Grupp A
Inför säsongsstarten var lagen från Skellefteå favoriter som vanligt. Sedan 1955 hade ett Skelleftelag kvalat till allsvenskan varje år och ingen trodde på någon annan utgång denna säsongen heller. Fr.a. var det Skellefteå IF som var favoriter, men även Rönnskär och Clemensnäs nämndes. I Norrbotten var tongångarna mer pessimistiska, bl.a. för att man inte hade några konstfrusna banor vilket blivit allt vanligare i de högre divisionerna. När serien väl startade var det Clemensnäs som gick bäst, men redan i fjärde omgången gick Boden upp i ledningen och sedan fortsatten topplagen att slå varandra i en serie som blev spännande. Inför sista omgången ledde Boden gruppen med ett poäng före Skellefteå och Kiruna och kunde hålla undan genom att vinna med 11–6 mot bottenlaget IFK Luleå. Norrbotten fick därmed sin första gruppsegrare i Division II Norra A.[3]
- Grupp B
För femte gången på sex säsonger placerade sig Nyland som tvåa i gruppen och denna gång var det Umeå som besegrade dem. Älgarna spelade ojämnt och placerade sig därför på en tredjeplats trots att de lyckats besegra de båda topplagen. Nykomlingarna Åsele gick direkt in på en fjärdeplats. Sist i gruppen kom Sundsvallslagen Heffners och GIF som båda flyttades ner till division III.[4]
Division II Östra
- Grupp A
Gruppen blev jämn och spännande. I sista omgången möttes Mora och Morgårdshammar i gruppfinal där segraren skulle vinna gruppen. Vid oavgjort kunde överraskningslaget Vansbro vinna gruppen om de samtidigt vann sin match mot Ludvika. Men Morgårdshammar vann sin match borta mot Mora med 3–1 och säkrade därmed kvalplatsen genom bättre målskillnad än tvåan Vansbro. Avesta och Alfta placerade sig sist och flyttades ner till division III.[5]
- Grupp B
Innan serien startade höll IK Göta favoritskapet. Karlberg som spelat i Allsvenskan föregående säsong hade gjort en så svag insats då att man inte på riktigt räknade med dem ens i division II. Det var dock ett misstag. När säsongen summerades hade Karlberg segrat på målskillnad före Sundbyberg på samma poäng. IK Göta fick nöja sig med en tredjeplats efter en förlustsvit mitt i serien. Nerflyttningsplatserna gick till Saltsjöbaden och Vallentuna – de senare hade f.ö. fått platsen i division II efter att Råsunda IS tackat nej.[1][6]
Division II Västra
- Grupp A
Gruppen präglades av en mild vinter och att inget av de deltagande lagen hade tillgång till konstfrusen is. Örebros båda lag (Örebro SK och Sturehov) hade särskilt svårt att få fram is att spela på och efterhand som matcher flyttades blev tabellen allt mer haltande med lag som hade olika många spelade matcher. Örebro SK inledde dock med att vinna över storfavoriterna Fagersta på bortaplan i relativt överlägsen stil och visade därmed att de ville vara med i toppstriden. ÖSK vann även returmatchen i Örebro och med det borde gruppesegern varit klar, men ÖSK hade i slutet av serien tre hemmamatcher på tre dagar och förlorade en av matcherna mot Surahammar så när slutomgången spelades hade Fagersta fortfarande möjlighet att gå om. Med tio sekunder kvar av matchen kunde dock ÖSK säkra gruppsegern före Fagersta som endast nådde oavgjort i sin sista match. En händelse som bidrog till dramatiken i gruppen var att ÖSK anlänt en och en halv timme sent till sin match mot Skärplinge vilket lett till mycket skriverier i tidningarna. Den slutliga domen från Svenska Ishockeyförbundet blev att matchen skulle spelas om.[7]
- Grupp B
Det göteborgska laget Västra Frölunda vann gruppen helt överlägset utan att förlora ett enda poäng. Bakom dem placerade sig fyra värmlandslag. Främst av dem var IK Viking från Hagfors. Sist i gruppen placerade sig Tibro och Vänersborg som flyttades ner till division III. Årets match blev när Färjestad mötte Frölunda hemma i Karlstad medan de fortfarande hade en teoretisk chans att vinna gruppen. Hela &&&&&&&&&&&05658.&&&&&05 658 åskådare såg Frölunda vinna matchen med 6–12. På hemmaplan gjorde Frölunda f.ö. mer än tio mål i sex av sju matcher, två matcher vann de med 20 måls marginal.[8]
Division II Södra
- Grupp A
Gruppsegern gick med till Tranås med fyra poängs marginal trots att man efter halva serien enbart låg på fjärde plats. En segersvit på sju matcher under andra halvan gjorde att Tranås kunde vända och vinna. Nykomlingarna Boxholm och Åker placerade sig sist o h flyttades ner till division III igen.[9]
- Grupp B
Vid juluppehållet ledde Ljungbylaget Troja gruppen före Malmö, Öster (Växjö) och Taberg. Efter jul föll Troja två gånger mot Taberg samtidigt som Malmö förlorade mot en match mot Växjö. Sammantaget innebar det att Taberg gick upp i ledningen med Malmö hack i häl. När de båda lagen senare möttes i seriefinal vann Taberg med 5–2 vilket blev avgörande för att de tog kvalplatsen. Sist i gruppen placerade sig Vättersnäs och Norrahammar som flyttades ner till division III.[10]
Kval till Division I
I den södra gruppen var Västra Frölunda överlägsna favoriter och i stort sett lika överlägsna på rinken. Endast en förlorad match mot Tranås då serien redan var avgjord. Den andra platsen till allsvenskan stod mellan Taberg och Tranås som möttes i en avgörande match i sista omgången. Hela &&&&&&&&&&&06909.&&&&&06 909 åskådare – småländskt rekord – såg Tranås vinna med 4–3 och bli det första småländska laget i Allsvenskan. I den norra gruppen var det jämnare. Morgårdshammar vann ett poäng före Karlberg som säkrade sin plats först i sista omgången när de besegrade ett Morgårdshammar som redan var klara.[11]
Se även
Referenser
- Fotnoter
- ^ [a b c] Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 162–164. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0
- ^ [a b] Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 285–287. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9
- ^ Allan Laisfeldt (1961). Åke Palmstrand. red. ”Boden skrev hockeyhistoria”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 132–134. ISSN 0282-860X.
- ^ Stig Lundmark (1961). Åke Palmstrand. red. ”Da capo på förra säsongen”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 135–137. ISSN 0282-860X.
- ^ Lars Kjell (1961). Åke Palmstrand. red. ”Hård strid i Dalarna”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 138–140. ISSN 0282-860X.
- ^ Bertil Elbe (1961). Åke Palmstrand. red. ”KB smög sig till seriesegern”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 141–143. ISSN 0282-860X.
- ^ Pelle Jacobson (1961). Åke Palmstrand. red. ”Nya ÖSK tog hem slutspurten”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 144–146. ISSN 0282-860X.
- ^ Ingvar Maxe (1961). Åke Palmstrand. red. ”Ingen kunde hota V. Frölunda”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 144–146. ISSN 0282-860X.
- ^ Tage Nilsson (1961). Åke Palmstrand. red. ”Tranås form dröjde men kom i tid”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 150–152. ISSN 0282-860X.
- ^ Gustav Kapellner (1961). Åke Palmstrand. red. ”Taberg drog återigen längsta strået”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 153–156. ISSN 0282-860X.
- ^ Martin Lehman (1961). Åke Palmstrand. red. ”Kvalen till Division I”. Årets Ishockey 1961 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 157–164. ISSN 0282-860X.
- Webbreferenser
