Erik Arrhén
Carl Erik Arrhén, född 24 november 1899 i Kristbergs församling, Östergötlands län, död 3 september 1958 i Uddevalla församling, Göteborgs och Bohus län, var en svensk lektor och politiker (Högerpartiet). Arrhén avlade studentexamen i Västerås 1919 och skrevs året efter in som student vid Uppsala universitet. Han blev filosofie doktor 1929 och filosofie magister 1937. Han var ordförande i studentföreningen Heimdal 1928. Arrhén var lektor i Haparanda från 1939 och i Uddevalla från 1940. Arrhén har bland annat utgett Den tyska parlamentarismens utveckling under kejsardöme och riksrepublik (1929, hans doktosavhandling). Han var redaktör för Nationell Tidning 1929-33 och Ungsvensk Lösen 1934-37.[3] Arrhén gjorde också åtskilligt, för att lyfta fram den svenska konservatismen. Här märks bland annat introduktioner till unghögern, Vitalis Norström och Pontus Fahlbeck.[4] Som politiker var Arrhén ledamot av riksdagens första kammare 1943-1958. Erik Arrhén gifte sig 1934 med Margareta Bæckström och de fick tre barn. Källor
Noter
Information related to Erik Arrhén |