Erik Bünger

Erik David Bünger, född 13 februari 1976 i Växjö, är en svensk kompositör, videokonstnär och performancekonstnär. Hans arbeten har ofta handlat om den mänskliga rösten och dess motsägelsefulla förhållande till kroppen, musiken och teknologin.^[1]

Erik Bünger utbildade sig på Gotlands Tonsättarskola fram till 1999 och på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Universität der Künste i Berlin med en magisterexamen 2004 i elektroakustisk komposition.

Han har under många år bott och arbetat i Berlin. Han arbetar som performancekonstnär med formen lecture performance (”föreläsningsframträdande”), vilken var en genre som blomstrade inom 1700-talets teater i Storbritannien med bland andra George Alexander Stevens (1710–1780).

Erik Bünger fick 2011 – Ars Viva-Preis av Kulturkreises der deutschen Wirtschaft im Bereich Bildende Kunst.^[2]

• The Allens, 2004, video
• Gospels, 2006, videofilm, 22 minuter
• God Moves on the Water, 2008, video 3 minuter, ”föreläsningsframträdande”
• A Lecture on Schizophonia, 2007–2009, ”föreläsningsframträdande” och videofilm
• The Third Man, 2010
• The Girl who never was, 2013, ”föreläsningsframträdande” och videofilm, 59 minuter

• Variations on a Theme by Lou Reed, 2002, Ideal Recordings
• The Empire never ended, 2015, Infinite Greyscale IGR07 (tillsammans med Jan-Filip Ťupa)

• Erik Bünger at IFFR på iffr.com

• Erik Büngers webbplats
• Do not think of a white bear – Lecture performance showcases the power of language. Listeners are forced to ask what the artist is doing—and what they are doing themselves i The Economist den 21 februari 2019