Fallna kvinnorBegreppet fallen kvinna är en historiskt term som användes för att beskriva en kvinna som "förlorat sin oskuld" och fallit från Guds nåd. I Storbritannien kom det på 1800-talet att känneteckna en kvinna som förlorat eller givit upp sin kyskhet. Begreppet blev ett uttryck för uppfattningen att socialt och moraliskt acceptabla kvinnor begränsade sin sexualitet och erfarenhet helt och hållet till äktenskapet; samt att en kvinna skulle vara under översikt och omvårdnad av en auktoritär make. Begreppet användes ofta i samband med prostitution, vilket sågs som både orsak till och verkan av att kvinnan var fallen. Under 2000-talet ses begreppet som anakronistiskt,[1] även om det har betydelse i socialhistoria och förekommer i många litterära verk. Koppling till teologiSynen på Eva, från berättelserna i den bibliska Första Moseboken, som den prototypiska fallna kvinnan har av akademiker, teologer och litteraturvetare blivit utbredd.[2] Avgörande dock är att en sådan läsning förbiser att Eva inte fördrevs ur Edens trädgård på grund av sex utanför äktenskapet, utan genom att hon åt av förbjuden frukt från kunskapens träd. Eva och Adam ville ha kunskap, men i sin strävan lydde de inte Gud och förlorade sin ursprungliga oskuldsfullhet – det vill säga, deras kroppars och själars perfekta förening och harmonin mellan deras drifter, önskemål och deras kunskap. Följden var att det blev svårt för dem att veta sanningen och älska det goda. Frestelsen Adam och Eva utsattes för i berättelsen var att veta det Gud vet och se det Gud ser. Det var en frestelse baserad på lust, inte sexuell lust, men en avund och en önskan om att vara som Gud. Teologiskt sett blir det en metafor med kopplingar både till syndafallet och fördrivandet och det påföljande fallet av Lucifer från himlen. Den sociala situationenTrots det kom begreppet oftast att användas i samband med föreställningar om sexuell 'kunskap' (dvs., erfarenhet), framförallt för kvinnor i en tid då kvinnors sexuella integritet värdesattes högt. Det blev till en paraplybeteckning för kvinnor som:
Prostitution kunde definieras på flera olika vis, men för många kvinnor i hårda tider var prostitution nästan det enda sättet att få ekonomin att gå runt. Prostitution var då inte ett långvarigt yrke, utan något man kom och gick till beroende på familjens finanser.[3] I vissa fall sågs kvinnor som fallna enbart om de var utbildade, excentriska eller förföriska. Att vara fallen i någon av dessa betydelser var då resultatet av avvikelsen från sociala normer – något som i sin tur var starkt kopplat till förväntningar på moral.[4] Förväntningar på att kvinnor ska hålla sig utanför en manlig blick har gjort att kvinnliga dansare och artister har setts som fallna. Kvinnliga dansare var inte socialt acceptabelt i Europa, och i Arabien var otäckta ghawazi, kvinnor som framträdde offentligt för män, inte respekterade.[5] Räddning och rehabiliteringDen snabba urbaniseringen under den industriella revolutionen i England ledde till att många prostituerade arbetade i huvudstaden, London.[6] Prostitutionen föranledde många försök till räddning och rehabilitering, framförallt av medelklasskvinnor som inspirerats av religiösa övertygelser, feministiska principer eller både och.[7] Vissa arbetade för att ändra lagstiftning eller samla in pengar till fonder för välgörenhetsinitiativ. Josephine Butler skrev i kampen mot den så kallade Contagious Diseases Acts
Många av dessa Magdalenahem var väldigt stränga[9] men Urania Cottage, startat och drivet av Charles Dickens med hjälp av Angela Burdett-Coutts, 1:a baronessa Burdett-Coutts, var vänligare, drivet av "good sense and good will".[9] Premiärministern William Ewart Gladstone arbetade direkt med fallna kvinnor för att försöka rädda dem från omständigheterna. Trots att det riskerade hans politiska karriär tillbringade Gladstone mycket tid och pengar på detta tillsammans med sin fru, Catherine Gladstone. "Det finns fler inlägg i Gladstones dagböcker om prostituerade än om politiska värdinnor, mer återgivna besök hos fallna kvinnor på Londons gator än besök på baler och soaréer hos grandes dames."[10] Också i Sverige fanns Magdalenahemmet i Stockholm. Räddningsarbete bland prostituerade var också del av Vita bandets missionsarbete, som också arbetade för förbud mot alkohol och opium.[11] Liknande utfördes på Filippinerna under Filippinsk-amerikanska kriget genom USA:s regering som del av en större kampanj mot prostitution, alkohol och andra "sociala ondheter".[12] 2013 gavs Eva F. Dahlgrens bok om fallna kvinnor i Sverige ut. Hon konstaterar bland annat att det inte rådde fri rörlighet ens inom Sveriges gränser för prostituerade kvinnor, och att lösdriverilagen försvårade läget för alla som stämplades som fallna. Många internerades på Landskrona citadell för att lära sig "veta hut". Kvinnorna kallades demimonder, gatflickor, ligistflickor, berglärkor eller "psykiskt höggradigt abnorma". Kondomer blev inte lagligt förrän 1938.[13] Fallna kvinnor i konstenFallna kvinnor som tema har, på grund av den sociala oron men även i egenskap av metafor för konstnärliga uttryck för dygd och synd, en framträdande plats inom konsten och litteraturen.[14] I vissa fall, som Dante Gabriel Rossetti och William Blake, har författaren eller konstnären skapat verk i båda former. John MiltonDet förlorade paradiset, bok 9, rad 773-790.
Förutom Bibeln blev John Miltons kända och inflytelserika dikt Det förlorade paradiset (originaltitel: Paradise Lost) från 1667 den som starkast lyckades förmedla syndafallet och dess konsekvenser. Den fallna kvinnan är här en agent och inte en passiv behållare, genom sitt fördärv – Eva vill ha kunskap. Skillnaden mellan dessa skildringar och de som förekommer i texter under 1800-talet är att de senare skildrar kvinnan som förtryckt, kraftlös eller tystad – en som "sover sig igenom dikten snarare än undersöker sin natur."[17][18] Lord ByronMarino Faliero, akt 2, scen 1, rad 378-398.[19]
Lord Byron behandlar den fallna kvinnan, synd och dygd och effekterna av otro och inkonsistens i dikten Mariano Faliero, Doge of Venice. William BlakeEarth's Answer, en av Erfarenhetens sånger, rad 16-25.
William Blakes diktserie Oskuldens och erfarenhetens sånger (1789-1794) behandlar kvinnans benägenhet att "falla" i tider av stor social förändring. Hans poesi uttrycker djup oro över fattigdom och dess effekter, samt relationerna mellan de som styr och de som styrs – däribland även moral och relationen mellan könen. Sambandet mellan syndafallet och samhällets restriktioner på sexuell kärlek är en del av denna oro. Prerafaelitiska konstnärerDen fallna kvinnan var vanlig i konsten när Dante Gabriel Rossetti målade Found, där en fallen kvinna syns på en trottoar av en före detta älskare. William Holman Hunt, likt Rossetti del av prerafaeliterna fann sitt tema till tavlan The Awakening Conscience när han hade läst om Peggotty och Emily i Charles Dickens David Copperfield och efter att ha strövat längs Londons gator där man ofta såg fallna kvinnor.[20] Se ävenReferenser
|