Fornpersiska

	Fornpersiska
Talas i	fordom i Iran
Status	utvecklades till medelpersiska
Språkfamilj	Indoeuropeiska Indoiranska Iranska Fornpersiska; ; ;
Språkkoder
ISO 639‐2	peo
ISO 639‐3	peo

Fornpersiska är en av de två belagda formerna av forniranska språk. Fornpersiskan förekommer främst i inskrifter, lertavlor och sigill från akemeniderriket (cirka 600 f.Kr. till 300 f.Kr.) Exempel på fornpersiska har hittats i nuvarande Iran, Irak, Turkiet och Egypten.

Klassificering

Inom den jämförande språkforskningen klassificeras fornpersiskan som ett sydvästiranskt språk, inom gruppen iranska språk, som är en av de två undergrupperna av indoiranska språk. De indoiranska språken är i sin tur en av grenarna av den indoeuropeiska språkfamiljen. Även om dagens persiska och hindi inte påminner så mycket om varandra var fornpersiska och sanskrit mycket lika varandra. Däremot saknade fornpersiskan retroflexa konsonanter och aspirerade klusiler och ”han blir” på sanskrit heter bhavati men bavatiy (med ett stumt -y) på fornpersiska, där bh- på sanskrit representerar en aspirerad klusil som saknas på fornpersiska.^[1]

Till skillnad från avestiskan, som är det andra belagda forniranska språket, förblev fornpersiskan ett levande språk. Vid slutet av den akemenidiska perioden har fornpersiskan börjat utvecklas till medelpersiska, som så småningom blev statsspråket i sassaniderriket (200-talet till 600-talet e.Kr.) Medelpersiskan är i sin tur föregångaren till den nutida persiskan.

Fornpersiskan hade "förmodligen"^[2] ett mediskt språksubstrat. Det mediska elementet kan tydligt idenitfieras eftersom mediskan inte deltog i de utvecklingar som var särskiljande för fornpersiskan. Mediska former "återfinns endast i personnamn eller geografiska namn [...] och vissa är typiskt från religiösa ordförråd och kan därför i princip också ha influerats av avestiska." "Ibland återfinns både mediska och fornpersiska former, vilket gav fornpersiskan ett något förvirrande och inkonsekvent utseende: 'häst,' exempelvis, förekommer både som asa (fornpers.) och aspa (med.)." ^[2]

Skrift

Fornpersiska skrevs från vänster till höger i fornpersisk kilskrift, en semialfabetisk stavelsekilskrift. Kilskriften som används var skapad för språket. Det vill säga att tecknen är kilskriftstecken (med formen lånad från akkadiska) men med andra betydelser.^[3] Fornpersisk kilskrift innehåller 36 tecken som representerar konsonanter, vokaler, eller följder av enkla konsonanter plus vokaler, en uppsättning av tre siffror (1, 10, 100), en ordavskiljare och några ideogram.

Fonologi

Följande fonem uttrycks i den fornpersiska skriften:

Vokaler

Långa: /aː/ /iː/ /uː/
Korta: /a/ /i/ /u/

Konsonanter (till vänster bokstaven i vanlig transkribering, till höger tecknet för fonemet i Internationella fonetiska alfabetet)

	Labial		Dental/ Alveolar		Palatal		Velar		Glottal
Klusil	p /p/	b /b/	t /t/	d /d/	c /c/	j /ɟ/	k /k/	g /g/
Nasal		m /m/		n /n/
Frikativor	f /f/		θ /θ/		ç /ç/		x /x/		h /h/
Sibilant			s /s/	z /z/	š /ʃ/
Rhotisk				r /r/
Approximant		v /ʋ/		l /l/		y /j/

Grammatik

Substantiv

Fornpersiska stammar:

a-stammar (-a, -am, -ā)
i-stammar (-iš, iy)
u- (och au-) stammar (-uš, -uv)
konsonantstammar (n, r, h)

	-a			-am			-ā
	Singular	Dualis	Plural	Singular	Dualis	Plural	Singular	Dualis	Plural
Nominativ	-a	-ā	-ā, -āha	-am	-ā	-ā	-ā	-ā	-ā
Vokativ	-ā	-ā	-ā	-am	-ā	-ā	-ā	-ā	-ā
Ackusativ	-am	-ā	-ā	-am	-ā	-ā	-ām	-ā	-ā
Instrumentalis	-ā	-aibiyā	-aibiš	-ā	-aibiyā	-aibiš	-āyā	-ābiyā	-ābiš
Dativ	-ahyā, -ahya	-aibiyā	-aibiš	-ahyā, -ahya	-aibiyā	-aibiš	-āyā	-ābiyā	-ābiš
Ablativ	-ā	-aibiyā	-aibiš	-ā	-aibiyā	-aibiš	-āyā	-ābiyā	-ābiš
Genitiv	-ahyā, -ahya	-āyā	-ānām	-ahyā, -ahya	-āyā	-ānām	-āyā	-āyā	-ānām
Lokativ	-aiy	-āyā	-aišuvā	-aiy	-āyā	-aišuvā	-āyā	-āyā	-āšuvā

	-iš			-iy			-uš			-uv
	Singular	Dualis	Plural	Singular	Dualis	Plural	Singular	Dualis	Plural	Singular	Dualis	Plural
Nominativ	-iš	-īy	-iya	-iy	-in	-īn	-uš	-ūv	-uva	-uv	-un	-ūn
Vokativ	-i	-īy	-iya	-iy	-in	-īn	-u	-ūv	-uva	-uv	-un	-ūn
Ackusativ	-im	-īy	-iš	-iy	-in	-īn	-um	-ūv	-ūn	-uv	-un	-ūn
Instrumentalis	-auš	-ībiyā	-ībiš	-auš	-ībiyā	-ībiš	-auv	-ūbiyā	-ūbiš	-auv	-ūbiyā	-ūbiš
Dativ	-aiš	-ībiyā	-ībiš	-aiš	-ībiyā	-ībiš	-auš	-ūbiyā	-ūbiš	-auš	-ūbiyā	-ūbiš
Ablativ	-auš	-ībiyā	-ībiš	-auš	-ībiyā	-ībiš	-auv	-ūbiyā	-ūbiš	-auv	-ūbiyā	-ūbiš
Genitiv	-aiš	-īyā	-īnām	-aiš	-īyā	-īnām	-auš	-ūvā	-ūnām	-auš	-ūvā	-ūnām
Lokativ	-auv	-īyā	-išuvā	-auv	-īyā	-išuvā	-āvā	-ūvā	-ušuvā	-āvā	-ūvā	-ušuvā

Adjektiv böjs på liknande sätt.

Verb

Diateser
Aktivum, medium (tematisk presens -aiy-, -ataiy-), passivum (-ya-).

I fornpersiskan användes främst formerna i första och tredje person. Den enda dualisform som användes var ajīvatam 'båda levde'.

**Presens, aktivum**
		Atematiska	Tematiska
		'vara'	'bringa'
sg.	1.pers.	a^hmiy	barāmiy
sg.	3.pers.	astiy	baratiy
pl.	1.pers.	a^hmahiy	barāmahiy
pl.	3.pers.	hatiy	baratiy

**Imperfekt, aktivum**
		Atematiska	Tematiska
		'göra'	'vara, bli'
Sg.	1.pers.	akunavam	abavam
Sg.	3.pers.	akunauš	abava
Pl.	1.pers.	akumā	abavāmā
Pl.	3.pers.	akunava	abava

**Presens particip**
Aktivum	Medium
-nt-	-amna-

**Preteritum particip**
-ta-

**Infinitiv**
-tanaiy

Ordförråd

Protoindoiranska	fornpersiska	medelpersiska	modern persiska	betydelse
*açva	aspa	asb	asb	häst
*kāma	kāma	kām	kām	begär
*daiva	daiva	div	div	demon
	drayah	drayā	daryā	hav
	dasta	dast	dast	hand
*bhāgī	bāji	bāj	bāj	tribut
*bhrātr-	brātar	brādar	barādar	bror
*bhūmī	būmi	būm	būm	region, land
*martya	martya	mard	mard	man
*māsa	māha	māh	māh	måne, månad
*vāsara	vāhara	Bahār	bahār	vår
	stūnā	stūn	sotūn	kolumn
	šiyāta	šhād	šhād	lycka
*arta	arta	ard	ord	sanning
*draugh-	drauga	drōgh	dorōgh	lögn

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Där anges följande som referenser:

Wilhelm Brandenstein (1964). Handbuch des Altpersischen. O. Harrassowitz
Walther Hinz (1966). Altpersischer Wortschatz. Kraus (omtryck)
Roland G. Kent (1953). Old Persian: Grammar, Texts, Lexicon. American Oriental Society
Nicholas Sims-Williams (1996). ”Iranian languages”. Encyclopedia Iranica. "7". Mazda. sid. s. 238-245
Rüdiger Schmitt (1989). ”Altpersisch”. i R. Schmitt. Compendium linguarum Iranicarum. Reichert. sid. s. 56–85
Herbert Cushing Tolman (1908). Ancient Persian Lexicon and the Texts of the Achaemenidan Inscriptions Transliterated and Translated with Special Reference to Their Recent Re-examination. American Book Company

Noter

^ Wikander, Ola (2006). I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 170-171. Libris 10025043. ISBN 91-46-21333-3 (inb.)
^ [a b] Skjærvø, Prods Oktor (2005). An Introduction to Old Persian (2nd). Cambridge: Harvard. http://www.fas.harvard.edu/~iranian/OldPersian/opcomplete.pdf
^ Wikander, Ola (2006). I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 170. Libris 10025043. ISBN 91-46-21333-3 (inb.)

Vidare läsning

Bo Utas, "Språk och litteratur", Antikens Persien, red. Ashk Dahlén, Umeå: H:ström, 2016.
Skjærvø, Prods Oktor (2005). An Introduction to Old Persian (2nd). Cambridge: Harvard. http://www.fas.harvard.edu/~iranian/OldPersian/opcomplete.pdf
Peterson, Joseph H. (2006). ”Old Persian Texts”. Herndon, VA: avesta.org. http://www.avesta.org/op/op.htm.
Windfuhr, Gernot L. (1995). Encyclopedia Iranica. "5". Cosa Mesa: Mazda. sid. 25-37. Arkiverad från originalet den 4 november 2007. https://web.archive.org/web/20071104230552/http://www.iranica.com/newsite/articles/v5f1/v5f1a008.html. Läst 13 september 2007 Arkiverad 4 november 2007 hämtat från the Wayback Machine.
Stolper, Matthew W. & Jan Tavernier (1995). Arta. "2007:1". Paris: Achemenet.com. http://persepolistablets.blogspot.com/2007/06/old-persian-text-in-persepolis.html

[1] Wikander, Ola (2006). I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 170-171. Libris 10025043. ISBN 91-46-21333-3 (inb.)

[Skjaervoe-2] [a b] Skjærvø, Prods Oktor (2005). An Introduction to Old Persian (2nd). Cambridge: Harvard. http://www.fas.harvard.edu/~iranian/OldPersian/opcomplete.pdf

[3] Wikander, Ola (2006). I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 170. Libris 10025043. ISBN 91-46-21333-3 (inb.)

[1]

[2]

[3]