Fotboll vid olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm var en av olympiadens 102 grenar. För fjärde gången fanns fotboll på det olympiska programmet. 11 lag deltog, alla från Europa. Storbritannien[1] vann guldet (IOK räknar Storbritannien som guldmedaljörer men laget bestod av engelska spelare och spelade till och med under engelska färger). Precis som 1908 vann Danmark silver och Nederländerna brons.
Matcherna spelades på tre olika anläggningar under perioden 29 juni-5 juli 1912. Av elva matcher i huvudturneringen spelades två på Tranebergs IP och fem matcher på Råsunda IP medan fyra matcher spelades på Stockholms stadion.
Anläggningarna
Medaljsummering
Internationella olympiska kommitténs databas listar bara elva medaljörer för varje lag.[2] Följande lista består av dessa elva spelare, samt andra spelare som spelade minst en match under turneringen.
Finalen: Danmarks lagkaptaen Nils Middelboe (mörk tröja) mot två motståndare
11 lag deltog, alla från Europa. Frankrike och Belgien drog sig ur strax före lottningen. Böhmen ville vara med men fick inte eftersom man inte var med i Fifa. Storbritannien skickade ett engelskt amatörlandslag.
Totalt deltog 135 spelare, och 28 av dem deltog bara i tröstturneringen. Dessutom fanns 33 reserver med, vilka inte räknas in.
I första omgången spelade värdnationen Sverige mot Nederländerna. Med en halvtimme kvar att spela var ställningen 3–1 till Nederländerna vilket Sverige jämnade ut under ordinarie tid innan Nederländerna kunde vinna med 4–3 efter mål av Jan Vos i förlängningen. På Tranebergs IP dömde den österrikiske fotbollspionjären Hugo Meisl då Finland slog Italien i förlängningen.
I andra omgången vann Finland över Ryssland som stått över första omgången. Storbritannien gick in i turneringen och hade lottats att spela mot Ungern på Olympiastadion. Britternas lagkapten var Vivian Woodward, rekordmålskytten och centerforwarden från Chelsea som också medverkade då laget blev olympiska mästare 1908. Anfallsspelaren Harold Walden gjorde sex mål då Storbritannien slog Ungern med 7–0.
I semifinalen gjorde Harold Walden alla fyra målen då Storbritannien slog Finland med 4–0. I den andra semifinalen vann Danmark med 4–1 över Nederländerna. Nederländernas tröstmål bakom danske målvakten Sophus Hansen var ett självmål av danske försvararen Harald Hansen. Precis som 1908 spelade Storbritannien och Danmark final och återigen vann britterna, denna gång med 4–2 men matchen var jämnare än siffrorna visade. Eftersom reglerna inte tillät avbytare vid den här tiden spelade Danmark 30 minuter med en spelare mindre efter att Charles Buchwald blivit skadad.
Samtidigt med slutmatcherna spelades en tröstturnering med förlorarna från åttondels- och kvartsfinalerna, en turnering som vanns av Ungern. I denna turnering tangerade Tysklands Gottfried Fuchs rekordet för flest gjorda mål i en internationell match (tidigare satt av dansken Sophus Nielsen i 1908 års olympiska fotbollsturnering) med tio mål för Tyskland i segern med 16–0 mot Ryssland. Det rekordet stod sig f.ö. fram till 2001 då Archie Thompson gjorde 13 mål när Australien besegrade Amerikanska Samoa med 31–0 i en kvalmatch till VM 2002.
