I parken finns ett trettiotal åkattraktioner, däribland 7 berg- och dalbanor, spökhus, ett flertal spel och lyckohjul, snacks och snabbmatskiosker samt restauranger och barer. Det finns också två scener och en dansbana och årligen hålls över 60 konserter och även många danskvällar. Gröna Lund är öppet för allmänheten från slutet av april till slutet av september. Sedan 2017 har parken även haft öppet under halloween från mitten av oktober till början av november. Förutom de vanliga attraktionerna har man under halloween byggt upp flera nya spökhus, och smyckat parken med pumpor, fågelskrämmor och spindelnät.
Lilla Allmänna gränd delar Gröna Lund i två avdelningar: det gamla och det nya området. En liten brobyggnad kallad Spanska Trappan förbinder båda sidor. Inom området ligger också Restaurang Tyrol. Gröna Lund har dessutom byggnadstillstånd för att utvidga parken på den nuvarande parkeringen på andra sidan Allmänna gränd, där det gamla Nöjesfältet tidigare låg.[3]
Åren 2005–2008 hade parken öppet från slutet av november fram till jul (torsdagar till och med söndagar) för en julmarknad och en del åkattraktioner.
År 2023 stängde åkattraktionen Jetline efter en dödsolycka.
Historik
Gröna Lund före tivolit
Området 1885.
Gröna Lund som plats för nöjesliv är äldre än tivolit. På 1700-talet har det funnits nöjesinrättningar i trakten för dagens Gröna Lund, som bland annat besjöngs av Bellman. Gröna lunden var ursprungligen namnet på en stor trädgårdstomt i Djurgårdsstaden.[4] Senare var det en krog mellan Mjölnargården och Bellmanshuset i Djurgårdsstaden. Detta värdshus som på 1700-talet låg intill Djurgårdsstadens enda trädgård omtalas i fyra av Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman:
N:o 12, Gråt Fader Berg och spela; Elegi öfver slagsmålet på Gröna Lund
N:o 22, De dyrbaraste gåfvor; Til the Nybyggare på Gröna Lund
N:o 31, Se Movitz, hvi står du och gråter; Över Movitz, då han blev uppiskad på gatan, för det kvinten sprang på basfiolen, en sommarafton 1769
N:o 62, Movitz Valdthornet proberar; Angående sista Balen på Gröna Lund
Området där tivolit Gröna Lund sedermera uppstod ligger strax väster om Djurgårdsstaden och begränsades i norr av Allmänna gränden. Den ledde fram till Djurgårdens inhägnad och vid dagens Djurgårdsvägen fanns en port eller grind, där man skulle erlägga inträdesavgift för att komma in på Kungliga Djurgården.[5] Den största delen av tomten upptogs av stadens järnväg som 1865 flyttats hit från Järngraven på Södermalm. Mot Allmänna gränden påminde det äldre kvartersnamnet Trädgården om den trädgård som gav Grönan sitt namn. Här var området bebyggt med enkla skjul samt Djurgårdens första brandstation som inrättades år 1876 i före detta järnvågshuset, byggnaden finns alltjämt kvar.
Tivolits historia
Gröna Lund 1939, i förgrunden ligger konkurrenten Nöjesfältet.Branden på Grönan, 23 mars 1935.
Vid mitten av 1800-talet och framåt uppfördes på Djurgårdsslätten en rad värdshus och krogar samt etablissemang där komedianter, musikanter och innehavare av tittskåp, bild- och kasperteatrar höll till. Till kända ställen hörde bland annat Stockholms Tivoli med den populära revyteatern Kristallsalongen som låg en bit norr om Skansens nuvarande huvudentré och Mothanders manege som ersattes 1890 av Cirkus.
Tivolit Grön Lund växte fram under 1880-talet. År 1883 arrenderade den från Berlin inflyttade snickaren Jacob Schultheis området. Till en början startade han tillsammans med sin bror Johan en varieté i Göteborg. Men Jacob fortsatte till Stockholm för anordnande av "Karuseller och andra Nöjesanordningar" på Gröna Lunds område.[6]
Invigningen av Tivoli Gröna Lund skedde 1883 vilket gör det till Sveriges äldsta existerande tivoli. Efter Schultheis död 1914 tog änkan Edla Schultheis och sonen Gustaf Nilsson över tivolit. Under den nya ledningen genomfördes stora moderniseringar och utvidgningar av Gröna Lund i samarbete med arkitekten Arvid Klosterborg[7]. År 1924 fick företaget konkurrens av ett kringresande tivoli som hette Nöjesfältet, även kallat Nöjet och som slog sig ner mittemot Gröna Lund på norra sidan av Allmänna gränd.
Under Gustaf Nilssons tid drabbades Gröna Lund av en svår brand, som närapå kunde ha utplånat hela nöjesparken. Natten mellan 22 och 23 mars 1935 kom elden lös i ett skjul, och spred sig snabbt i området. Grönans nya attraktion från 1932, Skräckexpressen förstördes fullständigt, likaså Skrattsalongen. Även en del av gamla berg- och dalbanan försvann i elden.[8] Under 1930-talet fanns även en "attraktion" där man kunde beskåda kortväxta personer som levde i en egen liten "by", vid namn "Sagostaden Lilleput".[9]Skräckexpressen återuppstod senare samma år under namnet Blå Tåget. Efter Gustaf Nilssons död 1940 övertogs ledningen av hans hustru Nadeschda Nilsson, som var dotter till källarmästaren på närbelägna Novilla.[6]
Nöjet drevs av Johan Lindgren och under konkurrenskriget mellan dessa båda tivolin uppstod kärlek mellan Johan Lindgrens son John Lindgren och Gustaf Nilssons dotter Ninni, men först efter att både Johan Lindgren och Gustaf Nilsson gått bort 1940, vågade de offentliggöra sin kärlek.
John och Ninni gifte sig 1942, och drev sedan Nöjesfältet tillsammans fram tills det stängde 1957. Efter detta drev paret Gröna Lund. Sonen John Lindgren Jr blev verkställande direktör 1981 och dottern Nadja Bergén var tivolichef fram till 2001, när anläggningen införlivades i nöjesparkskoncernen Parks & Resorts Scandinavia, där bland andra Kolmårdens Djurpark och Skara Sommarland ingår.[10]
En berg- och dalbana av så kallad "Zac-Spin"- typ, vilket innebär att passagerarna sitter på sidan av rälsen medan vagnen kan rotera kring sin egen axel beroende på belastning.
Roterande attraktion. Den hade tidigare namnet Disco Jet och var hoppackad på lager säsongen 2007, innan den återuppbyggdes 2008 på taket till skjutbanan, mittemot Jetline.
^Observera att "läskighetsfaktor" var en vägledande bedömning från Gröna Lund om vilken effekt attraktionen kan ha. En fyrgradig skala där ett är minst läskig och fyra är läskigast.
Cramér, Margareta; Myrehed Per (2009). Varvet som blev tivoli: byggnadshistoria och arkitektur på Gröna Lund. Stockholm: AB Gröna Lunds Tivoli. Libris11733642. ISBN 978-91-633-5782-4
Hahn, Ove (1994). Gröna Lund Stora scenen kl. 20.00: från Evert till Miles. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris7282080. ISBN 91-46-16593-2
Lyrevik, Anna; Lyrevik Thomas, Björs Ida (2005). När vi sa farväl till Niklas. Stockholm: Natur och kultur. Libris9828111. ISBN 91-27-10529-6
Strandberg, Björn (1993). Gungor, karuseller och trumpeter: om jazzmusiken på Gröna Lund. Skrifter från Musikvetenskapliga institutionen / Stockholms universitet, 0281-241X ; 11. Stockholm: Univ., Musikvetenskapliga institutionen. Libris1793843
.jpg)
