Gunnel Lindblom
Gunnel Märtha Ingegerd Lindblom, under en tid Helander, född 18 december 1931[3] i Johanneberg i Göteborg, död 24 januari 2021 i Brottby i Össeby-Garns distrikt,[4][5] var en svensk skådespelare och regissör. BiografiGunnel Lindblom var dotter till Erik Lindblom och Beda-Maria Lindblom, född Löfgren.[6] Hon växte upp i stadsdelen Landala i Göteborg. Under ungdomsåren spelade hon amatörteater i Göteborg, först i en kommunistisk ungdomsklubb och senare vid Eriksbergsvarvet där hon uppmärksammades av Benkt-Åke Benktsson.[7] Därefter gick hon teaterutbildning 1950–1952 vid Göteborgs stadsteater och verkade sedan i Göteborg. Filmdebuten skedde i Gustaf Molanders Kärlek (1952) och hon medverkade fyra år senare även i dennes film Sången om den eldröda blomman (1956).[8] Lindblom fick efter filmdebuten ett erbjudande av Ingmar Bergman att arbeta med honom på Malmö stadsteater, där hon var anställd 1954–1959. Där hade hon sina genombrottsroller som Solveig i Peer Gynt (1957) och Margareta i Goethes Faust (1958). Det blev inledningen till ett samarbete, som omfattade inte mindre än sex filmer, såsom Jungfrukällan (1960), Tystnaden (1963) och Nattvardsgästerna (1963), och två tv-pjäser, förutom ett antal teaterproduktioner och radioteater på Sveriges Radio.[7] Lindblom spelade i Det sjunde inseglet (1957) den namnlösa flicka som i en av de sista scenerna fäller repliken "Det är fullbordat".[2] Lindblom medverkade även bland annat i filmer av Mai Zetterling, såsom Älskande par (1964) och Flickorna (1968) tillsammans med Bibi Andersson och Harriet Andersson. Över trettio år senare samlades de tre skådespelarna igen i dokumentären I rollerna tre om filmen Flickorna.[7] Lindblom var verksam vid TV-teatern 1959–1961 och var även utomlands en tid.[7] 1968 engagerades hon vid Dramaten. Hon spelade bland annat Marie i Bergmans uppsättning av Woyzeck (1969) och Laura i Alf Sjöbergs Fadren (1968). Efter att ha varit regiassistent på Dramaten åt Bergman så satsade hon under 1970-talet på sin egen regikarriär. 1973 var hennes regidebut med Frödingpjäsen Sjung vackert om kärlek och hennes filmregidebut var Paradistorg (1977), en filmatisering av Ulla Isakssons roman med samma namn. Under 1970-talet regisserade hon även utöver skådespeleriet ett drygt tjugotal uppsättningar på Dramaten och SVT och ett antal filmer, flera producerade av Ingmar Bergman, kring mänskliga relationer och kvinnorollen. Av hennes teateruppsättningar har en haft biografdistribution, Sommarkvällar på jorden (1986).[8] Efter en paus återvände Lindblom igen som skådespelare, både på scen och film. Hon medverkade bland annat i Män som hatar kvinnor (2009).[8] Gunnel Lindblom var 1960–1970 gift med läkaren Sture Helander (1918–1994) och fick barnen Thomas 1960, Jessica 1961 och Jan 1967.[6] Andra gången var hon gift 1981–1986 med den danske radiomannen och översättaren Frederik Dessau (1927–2019).[2] Gunnel Lindblom är gravsatt på Hedvig Eleonora kyrkogård i Stockholm.[9] FilmografiFilmer
TV
TeaterRoller (ej komplett)Regi (ej komplett)
RadioteaterRoller
Priser och utmärkelser
ReferenserNoter
Källor
Externa länkar
|