Galbraith var bland de mer inflytelserika nationalekonomerna i den amerikanska samhällsdebatten under 1900-talet. Han är känd som rådgivare till flera presidenter och presidentkandidater i USA, däribland John F. Kennedy och Lyndon B. Johnson.
Galbraiths mest kända bok är Överflödets samhälle (engelskaThe Affluent Society, 1958) där han även myntade det kända uttrycket konventionell visdom, som syftar på etablerade uppfattningar och åsikter. 1968 tog han, i likhet med många andra amerikanska ekonomer, ställning för idén om negativ inkomstskatt. Med boken The Age of Uncertainty (1977) samt tv-serien som baserades på den, nådde han en större publik än någon annan nationalekonom tidigare gjort.
Galbraith betraktas som en keynesiansk och institutionell nationalekonom. År 1937 tillbringade han ett år vid Universitetet i Cambridge då Keynes var verksam där och som institutionell ekonom var han påverkad av Thorstein Veblen. Galbraiths bidrag bestod huvudsakligen inte av lanserande av nya formella teorier, utan i en skarp samtidsanalys.
Galbraith har haft ett relativt begränsat inflytande på den akademiska litteraturen, bland annat eftersom han producerade få rent akademiska arbeten. Däremot var han under flera årtionden en inflytelserik röst i den amerikanska och internationella samhällsdebatten och han hade goda kontakter med främst demokratiska ledare och presidenter. Från 1970-talet började hans agenda att uppfattas som mindre aktuell i den amerikanska samhällsdebatten.
Boken The New Industrial State (1967) analyserar de stora företagen. Den presenterar en ny klass kallad teknostrukturen vars mål är en stabil tillväxt. I Överflödets samhälle lanserar Galbraith även en teori om konvergens mellan kapitalism och socialism i de högorganiserade industrisamhällena, eftersom massproduktionens processer är desamma oavsett vilken politisk ideologi landet har. Detta gör den institutionella utvecklingen i de socialistiska och kapitalistiska samhällena likartade : "att syssla med varuproduktion /.../ blir alltmer, inte allt mindre, lika processer".[16] Galbraith, som tidigare varit förespråkare för kapitalismen, menade nu att de kapitalistiska staterna inte bäst förstods som konkurrenssamhällen, utan att de påminde om plansystem.[17]
De mest centrala teman som Galbraith använder i sitt författarskap är makt och pengar, spekulation och kriser samt rikedom och fattigdom.
Jordens fattigdom: armodsbalansen - utvecklingsländernas dilemma (The nature of mass poverty) (översättning Margareta Eklöf, Bonnier, 1979)
Maktens anatomi (The anatomy of power) (översättning Mats Dannewitz Linder, Forum, 1985)
Professorns svindlande affärer: en roman (A tenured professor) (översättning Margareta Eklöf, Svenska dagbladet, 1991)
Min ekonomiska historia: världens ekonomi från första världskriget till våra dagar (A journey through economic time) (översättning Hans O. Sjöström, Ordfront, 1996)
Noter
^ [ab] SNAC, SNAC Ark-ID: w6tx3d88, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^Galbraith, John Kenneth (15 October 1908–29 April 2006), economist and author, American National Biography Online, 29 november 2017, 10.1093/ANB/9780198606697.ARTICLE.1501338, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]