|
Jättesvan
Jättesvan[2] (Cygnus falconeri) var en mycket stor utdöd svan i familjen änder inom ordningen andfåglar beskriven 1865 av William Kitchen Parker utifrån fossil från mellersta Pleistocen funna i områden kring Sicilien och Malta. UtseendeDess beskrivna mått, från stjärtspets till näbbspets, överskrider knölsvanens med en tredjedel eller en fjärdedel[1] vilket skulle innebära att den mätte mellan 175 och 210 cm. Parker menar att den trots sin större storlek hade samma vingstorlek som knölsvanen.[1][a] I jämförelse med knölsvanen hade den framförallt proportionellt längre tarser än knölsvanen medan dess tår var kortare, vilket mer påminner om proportionerna hos gäss, än hos svanar.[1] Stående var den troligen högre, men inte tyngre, än områdets dåtida dvärgelefanter, som inte ens mätte en meter i mankhöjd. Levnadssätt och utdöendePå grund av svanens storlek kan den ha varit flygoförmögen och levde förmodligen främst på land.[3] Den dog ut innan människans storskaliga intåg i regionen, så dess försvinnande tros ha orsakats av extrem klimatvariation eller ankomsten av antingen nya predatorer eller att det uppstod konkurrens om föda.[4] Kommentarer
Noter
Information related to Jättesvan |
||||||||||||||||||||||||||||||
