Huvudnäringen är urtillverkning. Le Locle är även namn på dalen som omger staden.
Geografi
Le Locles centrum ligger 922 m ö.h. i en ganska trång dal som avvattnas åt sydväst av bäcken Le Bied. Ett ovanligt fenomen är att Bied avflyter genom sprickor i kalkstensklipporna, medan den lägsta fotvägen ur dalen ovan jord går via passet Col-des-Roches.[3] Bortom Col-des-Roches ligger byn Villers-le-Lac i Frankrike. Närmaste större stad är det 6 kilometer nordostligt belägna La Chaux-de-Fonds, som nås över Haut-du-Crêt, 1020 m ö.h.
Historia
Le Locle omnämns första gången år 1150. En kyrka tillägnad Maria Magdalena är känd sedan 1351. Dalen lydde under Valangin och år 1372 fick bosättare ett fribrev. I början av 1400-talet inrättades ett Mairie.
Stadsbilden, som präglats av urindustrin, är med på Unescos världsarvslista.[4]
Den underjordiska kvarnen vid Col-des-Roches har, efter att en tid ha använts som avskrädesplats, restaurerats och visas för besökare. Någon gång om året leds även vatten genom grottan.[3][5]
Kommunikationer
Staden förbinds med Neuchâtel över den kantonala motorvägen H20. Huvudvägen till Besançon i Frankrike går i en tunnel under Col-des-Roches.
Järnvägar leder till La Chaux-de-Fonds och Morteau i Frankrike.