MärkspråkMärkspråk[1] (engelska: markup language), sidbeskrivningsspråk, är ett format för dokument bestående av särskilda textkoder (så kallade taggar eller element) som inte syns när dokumentet presenteras för användaren i dess slutgiltiga form. Koden i märkspråket ger instruktioner för hur ett datorprogram (exempelvis en webbläsare eller ordbehandlare) ska presentera text, bilder, grafisk formgivning, länkar med mera. BeskrivningKoden i ett märkspråk utgör direktiv – till det datorprogram som presenterar dokumentet – om formatering, hyperlänkar, inbäddade bilder och andra filer, struktur (till exempel i kapitel och paragrafer), semantiska relationer mellan textdelar och hur det ska visas rent grafiskt. I motsatsen till vad fallet i allmänhet är i ordbehandlares dokumentformat är dessa direktiv utskrivna mer eller mindre i klartext (ofta på engelska) och inte som binärkoder. Om man öppnar dokumentet med ett textredigeringsprogram kan man se märkspråket och redigera koden.[2] Vissa sådana program underlättar redigering genom att tillhandahålla de vanligaste koderna på menyer och paletter, och genom att visa koderna med färger. Många professionella redaktörer, sättare och webbutvecklare använder textredigeringsprogram, och skriver märkspråkets koder själva för att ha full kontroll över sidans utseende i dess slutgiltiga form. Det finns även speciella redigeringsprogram som döljer koderna för användaren och istället använder WYSIWYG-redigering. Några olika märkspråkExempel på vanligt förekommande märkspråk:
Kodningsexempel i HTMLExempel på text kodad med märkspråket HTML (där styrkoderna är inom vinkelparenteser):
Detta visas av en webbläsare enligt följande:
Referenser
|