Hon bodde i Paris där hon kunde var öppet lesbisk och började publicera kärleksdikter till kvinnor under sitt eget namn redan 1900 och betraktade skandalen som "det bästa sättet att bli av med olägenheter" (vilket betyder heterosexuell uppmärksamhet från unga män). Hon skrev på både franska och engelska. I sina skrifter stödde hon feminism och pacifism. Hon motsatte sig monogami och hade många överlappande långa och kortvariga relationer, däribland återkommande romanser med poeten Renée Vivien och dansaren Armen Ohanian och ett 50-årigt förhållande med målaren Romaine Brooks. Hennes liv och kärleksaffärer fungerade som inspiration för många romaner skrivna av andra, allt från den franska oanständiga bästsäljaren Idylle Saphique till Ensamhetens brunn, den mest berömda lesbiska romanen under 1900-talet.[4]
^ [ab] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jcu2015882177, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
^Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 66.[källa från Wikidata]
^Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
^Barney's roles in Sapphic Idyll and The Well of Loneliness are discussed in Rodriguez, 94–95 and 273–275; regarding the fame of The Well, see Lockard.
^Bärtås, Magnus; Ekman Fredrik (2017). Bebådaren: Gabriele D'Annunzio och fascismens födelse. [Stockholm]: Albert Bonniers förlag. sid. 142. Libris20573393. ISBN 9789100131739
