|
Nationalstadspark Nationalstadspark är ett begrepp i Sverige och Finland som avser ett skyddat område i urban miljö. I Sverige utgör detta ett riksintresse med stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätorts eller tätortsregions ekologi och för människors rekreation. Begreppet förekommer i svenska språket sedan 1993, och det ger ett miljöskydd motsvarande en nationalpark.[1] HistorikKungliga nationalstadsparken (inledningsvis benämnd Ekoparken[2]) i Stockholms kommun, Solna kommun och Lidingö kommun blev världens första nationalstadspark, efter initiativ från Världsnaturfonden inlett 1991.[2] Den beslutades om 1994 och inrättades år 1995. Parken omfattar Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården, och den totala ytan är 27 kvadratkilometer (varav 19 km² land och resten vatten[2]).[3] Det nuvarande namnet gäller från 2009, efter beslut från Sveriges regering.[2] Begreppet Ekoparken har därefter reserverats för 34 områden med höga naturvärden tillhörande Sveaskog. Även på andra håll har olika "ekoparker" etablerats, i samtliga fall med en inriktning mot värdefull natur och kultur.[2] Senare har förslag till nationalstadsparker kommit gällande Uppsala och Trollhättan. Fram till 2024 har inget konkret skett med dessa förslag.[2] Finlands första nationalstadspark grundades i Tavastehus år 2001, och följande år fattades beslut om ytterligare två nationalstadsparker: i Heinola och Björneborg. 2008 inrättades en nationalstadspark i Hangö,[4] 2010 i Borgå, 2013 i Åbo, 2014 i Kotka, 2015 i Forssa, 2017 i Kuopio och 2020 i Karleby. Därefter finns i Finland tio nationalstadsparker,[5] vilka främst är belägna i mindre städer.[2] LagstiftningSverigeDen svenska Miljöbalkens 4 kap. 7 § stadgar att:
FinlandBestämmelserna i finsk lagstiftning återfinns i nionde kapitlet av Markanvändnings- och bygglagen (5.2.1999/132). Den finskspråkiga termen är kansallinen kaupunkipuisto. Lagens 68 § 1 mom. lyder:
Se ävenReferenserNoter
Allmänna källor
Externa länkar
|
