Påskfastan
Påskfastan, fastetiden eller bara fastan är perioden för de kristnas fastetid till minne av Jesu frestelse. Påskfastan pågår i västkyrkan i 40 dagar före påsk, söndagar undantagna. Fastetidens sjunde och sista vecka heter stilla veckan och avslutas med påskafton. I kristen tradition är det veckan efter påskhelgen som kallas påskveckan. I östkyrkan utbildade sig tidigt seden att fira lördagen som festdag jämte söndagen och därför undanta båda dessa veckodagar från fastan. Därför pågår påskfastan där i åtta veckor alltsedan 600-talet.[1] Fastan var viktig i medeltidens Sverige, men efter reformationen under 1500-talet, då kyrkoårstiden i Svenska kyrkan visserligen behölls, praktiserades inte längre traditionen med bokstavlig fasta. Reformatorerna godkände fastan endast som "en utvärtes anständighet", men förkastade varje påbud om den och gjorde även i detta fall samvetsfrihetens grundsats gällande. Dock fastade man på åtskilliga ställen inom den evangeliska världen ända till mitten av 1700-talet.[1] Namnet kvarlevde, i det att söndagarna mellan fastlagssöndagen och palmsöndagen kallas första, andra och så vidare söndagen i fastan (den fjärde söndagen i fastan heter midfastosöndagen).[1] Fastetiden ägnades åt betraktelser över Jesu lidande. I veckorna hölls passionspredikningar. Under 1900-talet började man förknippa fastan med omtanke om nödlidande, men då handlade det i stor utsträckning om att skänka pengar. Lutherhjälpens fastebössa var tänkt att stå på köksbordet och fyllas med slantar varje dag.[2] Även idag[när?] är fastan en viktig del av kyrkoåret och uppmärksammas av alla församlingar i Svenska Kyrkan. En kristen fasta kan vara att avstå från till exempel tv-tittande, godis, alkohol, kött, Facebook eller något annat.[3] Fastlagen (efter medellågtyska vastelavent, 'fasteafton') är benämningen på de tre dagar som kommer närmast före påskfastan. Fastlagen består av fastlagssöndagen (köttsöndagen) samt blåmåndagen (av tyska blauer Montag, 'blå måndag'; även fläskmåndagen och korvmåndagen) följt av fettisdagen (eller vita tisdagen). Därefter börjar fastan med askonsdagen. KällorNoter
|