Paul Lincke

Paul Lincke
Född	Carl Emil Paul Lincke 7 november 1866[1][2][3] Berlin[4]
Död	3 september 1946[4] ​eller ​4 september 1946[5] Hahnenklee ​eller ​Clausthal-Zellerfeld[4]
Begravd	Goslar
Medborgare i	Tyskland
Sysselsättning	Kompositör, dirigent, klassisk tonsättare
Utmärkelser
Goethemedaljen för konst och vetenskap (1941) Hedersmedborgare i Berlin
Redigera Wikidata

Paul Lincke, född 7 november 1866 i Berlin, död 3 september 1946 i Clausthal-Zellerfeld, var en tysk kompositör, teaterkapellmästare och musikförläggare.

Linckes tidiga musikaliska böjelser var riktade mot militärmusik och hans mor sände honom efter avslutad gymnasieutbildning till Wittenberge där han utbildades i stadsorkestern till fagottist. Han lärde sig också att spela tenorhorn, trummor, piano och violin.

Istället för att göra karriär som militärmusiker började Lincke att arbeta i teaterorkestrar i Berlin. Han skaffade sig värdefulla erfarenheter inom underhållnings- och dansmusik och arbetade inom flera välkända europeiska vaudevillehus, bland annat Folies Bergère i Paris. I programmen ingick också hans egna kompositioner.

Vid nazisternas övertagande av makten 1933 lyckades Lincke bevara sin ställning och hyllades av den nazistiska regimen. År 1937 tilldelades han förtjänstmedalj i sin hemstad och på sin 75-årsdag blev han hedersmedborgare i Berlin.

Lincke var företrädare för en berlinsk operettyp med lokala inslag, kallad ”Posse”, och skrev bland annat Berliner Luft, Fröken Chic (tyska: Die Gigerlkönigin) och Lysmaskidyll.

• Venus auf Erden (Berlin 1897)
• Frau Luna (Berlin 1899)
• Im Reiche des Indra (Berlin 1899)
• Fräulein Loreley (Berlin 1900)
• Lysistrata (Berlin 1902)
• Nakiris Hochzeit, oder Der Stern von Siam (Berlin 1902)
• Prinzess Rosine (Berlin 1905)
• Police Parade Marsch/ Schutzmanns Marsch (1908)
• Casanova (Darmstadt 1913)
• Ein Liebestraum (Hamburg 1940)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1977