Paul van Ostaijens modernistiska verk uppvisar en egensinnig och mångsidig expressionism, influerad av dadaism och tidig surrealism. Hans egna beteckningar lydde "dekadentism", "humanistisk expressionism", "typografisk expressionism" och "organisk expressionism".
Paul van Ostaijen var en övertygad flamländsk nationalist och aktivist inom Flamingant-rörelsen, vars mål var frigörelsen av det flamländska folket från den vallonska överhögheten. Efter första världskriget var han tvungen att fly till Berlin för en kort tid. Här lärde han känna expressionistiska och dadaistiska konstnärer och författare. Han råkade in i en djup själskris.
Efter att ha återvänt till Belgien öppnade han i Brüssel ett konstgalleri. De första tecknen på tuberkulos började visa sig och han avled i denna sjukdom på ett sanatorium i Miavoye-Anthée i Ardennerna. Han är begravd på griftegården Schoonselhof i Antwerpen.
Till van Ostaijens ära finns hans dikt Mobile som väggdikt på Boerhaaveplein 44 i den holländska staden Leiden sedan 1995.
Ronney Henningsson: Inledning. Ingår i Music Hall (2008)
Sonja A.J. Neef: Kalligramme. Zur Medialität einer Schrift. Anhand von Paul van Ostaijens "De feesten van angst en pijn". (Amsterdam: ASCA Press 2000) Online books.google.de (tyska)