Postens diligenstrafikPostens diligenstrafik var Postverkets egen bussrörelse, som inrättades år 1923 då linjen Lycksele–Tvärålund vid stambanan genom övre Norrland öppnades. Starkt drivande vid tillkomsten av verksamheten var generaldirektören Julius Juhlin.[1] HistorikDiligenstrafikens linjenät varierade kraftigt i omfattning och utsträckning över tid men hade under alla år sin huvudsakliga utbredning i Norrland, även om trafik tidvis bedrevs så långt söderut som i Fryksdalen i Värmland. Diligenstrafikens bussar var utförda i den karakteristiska postgula färgen med accentuerande detaljer i blått. I huvudsak bedrev man lokal och regional persontrafik i kombination med gods- och posttransporter. I trafiken använde man sig av en lång rad fordon av olika slag, men särskilt välkända blev de kombinerade gods- och personförande bussarna som specialbyggdes för diligenstrafiken av flera svenska och finländska karossbyggare, av vilka kan nämnas Hägglund & söner, Säffle karosserifabrik och Wiima. Det förekom även att tunga lastbilssläp drogs efter bussarna. Verksamheten genomgick flera omorganisationer under årens lopp. Ursprungligen leddes trafiken från Postverkets huvudkontor i Stockholm, men år 1965 inrättades ett särskilt ledningskontor i Lycksele, som ansvarade för hela bussverksamheten. År 1991 övertog Swebus Postens diligenstrafik genom en överenskommelse mellan Statens järnvägar och Postverket, där bland annat SJ Expressgods överläts på Posten i utbyte mot dess linje- och godstrafik i norr. Numera ombesörjs den trafik som ursprungligen bedrevs av Posten av flera olika större och mindre operatörer, efter att trafiken upphandlats av länstrafikbolagen. Fortfarande förekommer specialbyggda bussar med godsutrymme i bakdelen. Godsfrakten säljs genom bolaget Bussgods. Bussar
Se ävenKällor
Noter
Vidare läsning
Externa länkar |