Pygmékupvinge

	Pygmékupvinge; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Kupvingar; Pnoepygidae
Släkte	Pnoepyga
Art	Pygmékupvinge; P. pusilla
Vetenskapligt namn
	§ Pnoepyga pusilla
Auktor	Hodgson, 1845
Synonymer
	Mindre smygtimalia

Pygmékupvinge^[2] (Pnoepyga pusilla) är en mycket liten asiatisk tätting i familjen kupvingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Pygmékupvingen är en mycket liten fågel, endast 7,5-9 centimeter lång och med en kroppsvikt på 11-15 gram. Liksom övriga arter i släktet har den en mycket kort stjärt, så att den nästan ser ut att sakna den. Den är olivfärgad på ryggen och är blekfjällig under. ^[4]

Läte

Sången är omisskännlig, en mycket högfrekvent och högljudd tvåstavig vissling som monotont upprepas.^[5]

Utbredning och systematik

Pygmékupvingen förekommer från Nepal till Indonesiens övärld. Den delas in i sju underarter med följande utbredning:^[3]

P. p. pusilla – Nepal till Assam, norra Myanmar, sydöstra Tibet, sydvästra Kina och norra Thailand
P. p. annamensis – södra Indokina (Langbianplatån) och södra Laos (Bolavensplatån)
P. p. harterti – höglänta områden på Malackahalvön
P. p. lepida – höglänta områden på västra Sumatra
P. p. rufa – höglänta områden på Java
P. p. everetti – höglänta områden på Flores (östra Små Sundaöarna)
P. p. timorensis – höglänta områden på Timor (östra Små Sundaöarna)

Tidigare har den behandlats som samma art som taiwankupvinge (P. formosana), men DNA-studier visar att den är närmare släkt med nepalkupvinge (P. immaculata).^[6]

Underarten timorensis sägs ha ett avvikande läte och har föreslagits utgöra en egen art, men detta har nyligen avfärdats.^[7]

Familjetillhörighet

Fram tills nyligen har kupvingarna helt okontroversiellt betraktats som en av flera släkten smygtimalior i familjen Timaliidae, som de i flera avseenden är mycket lika (därav artens tidigare svenska trivialnamn mindre smygtimalia). Genetiska studier visar dock förvånande att de istället är troligen närmare släkt med gräsfåglar (Locustellidae) och rörsångare (Acrocephalidae).^[8] Därför urskiljs de numera ut som en egen familj, Pnoepygidae.

Levnadssätt

Arten förekommer i hög vegetation i fuktiga skogar.^[5] Den lever av myror och andra små insekter, spindlar och sniglar.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som frekvent förekommande i Nepal, ganska vida men tunt spridd i Bhutan och ganska vanlig i Indien.^[4]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Pnoepyga pusilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 14 augusti 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Päckert, M., Martens, J., Liang, W., Hsu, W.-C. & Sun, Y.-H. (2013) Molecular genetic and bioacoustic differentiation of Pnoepyga wren-babblers. J. Orn. 154(2): 329–337.
^ Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. & Rheindt, F.E. (2016) Birds of the Indonesian Archipelago. Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.
^ Gelang, Magnus; Cibois, Alice; Pasquet, Eric; Olsson, Urban; Alström, Per; Ericson, Per G. P. (2009). "Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification". Zoologica Scripta 38 (3): 225–236

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör pygmékupvinge.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pnoepyga pusilla.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Pnoepyga pusilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 14 augusti 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[hbw-4] [a b c] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[Indian-5] [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[6] Päckert, M., Martens, J., Liang, W., Hsu, W.-C. & Sun, Y.-H. (2013) Molecular genetic and bioacoustic differentiation of Pnoepyga wren-babblers. J. Orn. 154(2): 329–337.

[7] Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. & Rheindt, F.E. (2016) Birds of the Indonesian Archipelago. Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.

[8] Gelang, Magnus; Cibois, Alice; Pasquet, Eric; Olsson, Urban; Alström, Per; Ericson, Per G. P. (2009). "Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification". Zoologica Scripta 38 (3): 225–236

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]