Radiometrisk datering är dateringsmetoder för att bestämma åldern på bergarter, fossil, med mera, genom att mäta det radioaktiva sönderfallet hos olika grundämnens isotoper. Metoden används primärt inom geologi och arkeologi och är framförallt användbar över stora tidsrymder.
Uran–bly-metoden: utgår från förhållandet mellan 235U och 238U samt dotterisotoperna 207Pb och 206Pb. Metoden är mycket pålitlig på grund av att den använder två kemiskt identiska klockor med två halveringstider. 238U och 206Pb, halveringstid 4,47 miljarder år. 235U och 207Pb, halveringstid 704 miljoner år
Kalium-argon-metoden: 40K och 40Ar, med en halveringstid på 1,26 miljard år. Metoden är osäker eftersom argon är en gas, som under vissa förhållanden kan lämna mineralet, men detta problem undviks genom att verifiera med argon-argondatering, som mäter provets isotopsammansättning.
