Saab 27
Saab 27 (projektnamn: L-27, avsedd militärbeteckning: J 27) var ett projekterat jaktflygplan konstruerat av Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) under andra halvan av 1940-talet. Flygplanet hade visuella likheter med de brittiska jaktflygplanen Supermarine Spitfire[1], Supermarine Spiteful och Fairey Firefly. HistorikEfter andra världskrigets slut var Flygvapnet i stort behov ett jaktflygplan av bättre prestanda. Ett förslag var att utrusta Saab 21 med en starkare motor på cirka 2 000 hk av modell DB 605E eller Packard V-1650-3/7 kallad J 21B. Dock var Sveriges chanser små att få tag någon av dessa motorer då axelmakterna och de allierade behövde alla motorer de kunde få tag på. Istället började Saab i april 1945 att utveckla ett jaktflygplan baserat på Rolls-Royce Griffon-motorn som då fortfarande utvecklades. Griffon-motorn avsågs att senare bytas ut mot en svenskkonstruerad 24-cylindrig H-motor[1] kallad Mx och designad av Svenska Flygmotor AB. Flygplanet fick namnet L-27 och fick typnamnet J 27. L-27s flygplanskropp kom att påminna om de brittiska Supermarine Spitfire med inslag av P-51 Mustang på roder och luftintag. Vingarna var mycket runda och framåtvinklade och liknande vingarna på en Fairey Firefly. Likt Firefly skulle planet ha Youngman-klaffar. Maxhastigheten skulle vara över 700 km/t. Då flygplanet var tänkt som ett propellerflyg, vilka blivit föråldrade på grund av jetåldern, kom det aldrig att byggas utan föranledde Saab till projekt 1000, vilket resulterade i Saab 29 Tunnan.[2] UtformningMotorFlera olika motorer föreslogs för projektet:
StjärtstyrverkUnder projektarbetet för Saab 27 undersöktes 2 olika utformningar av stjärtstyrverk. Det första alternativet (Alt.1) hade ett konventionellt utförande med separat höjd- och sidoroder. Det andra alternativet som undersöktes (Alt.2) var en så kallad V-stjärt där akterrodren utgörs av två likt ett V snedställda stabiliseringsplan som agerar både höjd- och sidroder. BeväpningSom beväpning bestämdes det tidigt att Saab 27 skulle vara bestyckad med fyra stycken automatkanoner inbyggda två och två i vingarna utanför propellerfältet. Initialt fanns 13,2 mm automatkanon m/39 med som alternativ men helst ville man ha Bofors nya 20 mm bandmatade automatkanon som var under utveckling, sedermera betecknad 20 mm automatkanon m/45. På grund av vingens profil fanns det enbart plats för 120-140 skott per kanon om kanonerna byggdes in i själva vingen. På grund av detta föreslogs alternativ att kanonerna placeras under vingarna i "baljor" (vapenkapslar) på bekostnad av ökat luftmotstånd och minskad topphastighet om cirka 8 km/t. Detta skulle öka ammunitionen per kanon till cirka 200 skott och underlätta vapenskötsel genom ökad åtkomlighet. ReferenserKrigsarkivet
Webbkällor
Noter
|