Inre delar av fjordar har ofta bördiga jordar och goda hamnförhållanden. Örekilsälven mynnar i Gullmarsfjorden och Munkedals hamn[3] ligger vid älvens mynning och öster därom Saltkällefjorden med Rödberget. Saltkällans säteri låg nedanför berget med en allé till fjordstranden.
Historik
I början av 1500-talet förvärvade jorddrotten Knud Knudson-Baad på Morlanda mark längst in i Gullmarsfjorden, övre och nedre Brevik. Breviksgårdarna gick i arv inom den norska adelssläkten. När Bohuslän blev svenskt 1658 förvärvades gårdarna av fältmarskalkenRutger von Ascheberg. Han inköpte granngårdarna Ellingeröd och Svinebacka och skapade en egendomen som kom att omfatta cirka 13 hektar. På 1700-talet lydde egendomen under Torreby slott fram till 1768 och benämndes Saltkällan efter att säterirättigheter erhållits.[1]
Lista över ägare till Saltkällans säteri
Listan är hämtad ur boken Fem socknar, men är ej komplett:[1]
Kommun sålde Saltkällan dagen efter köpet till gruvbolaget. Under 1959 och 1960 rev bolaget huvudbyggnaden, ekonomibyggnaderna och bostäderna med något undantag t.v. I årsberättelsen för 1960 betecknas området som Saltkällans industrområde. Någon industri anlades emellertid aldrig.
Fem socknar i Munkedal: Berfendal, Foss, Håby, Svarteborg, Valbo-Ryr. D. 2. Stigen: B. Rydholm [distributör]. 1986. Libris296590
Tiselius, Carl August (1926-1927). Bohusläns märkligare gårdar: bidrag till gårdarnas och släkternas äldre historia. Göteborg: Västra Sverige. Libris1336334
Leif Molander. Från Gullmarns inre del - något om natur, människor och händelser. ISBN 978-91-633-3624-9. Boken har utgetts av Miljöinformation i Väst, Gullmarsberg 525, 451 95 Uddevalla. Tryck Munkreklam 2008.
Externa länkar
Saltkällan, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
Saltkällan i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
