Share to:

 

Sedlighet (Hegel)

För andra betydelser, se Sedlighet.

Sedlighet (tyska: Sittlichkeit) avser idén om "etiskt liv" eller "etisk ordning", som företräddes av filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel. Den presenterades först i verket Andens fenomenologi (1807) för att hänvisa till "etiskt beteende som baseras på sedvänja och tradition samt utvecklas genom vana och imitation i enlighet med gemenskapens objektiva lagar".[1] Därefter utvecklades den mera ingående i Rättsfilosofins grunddrag (1821).

De tre rättssfärerna

I Rättsfilosofins grunddrag introducerar Hegel sfären för abstrakt rätt[2] (Recht), den första av de tre rättssfärer som han formulerar. Den präglas av idén om personlighet[3] och individens handlingar.[4] Denna sfär utgör vad Isaiah Berlin skulle kalla negativ frihet, det vill säga frihet som fastställts genom förnekande av yttre kraft.[5][6] Det är den frihet liberalismen förespråkar.

Den andra sfären utgör kantiansk moral och benämns därför moralens sfär (Moralität).[7] Denna sfär utgör vad Isaiah Berlin skulle kalla positiv frihet, det vill säga moralisk autonomi.[5] Det är den frihet socialismen förespråkar i form av exempelvis statsindividualism. Hegel kritiserar emellertid den kantianska moralen i samhället för att vara otillräcklig. Han förklarar denna brist genom filosofisk kritik av abnormiteter som ensamhet, depression och ångest.

Den tredje sfären, det etiska livets sfär[2] (Sittlichkeit), präglas av familjen, civilsamhället och staten.[8][9] Det är denna frihet eller rätt, som konservatismen traditionellt har företrätt.[10]

För att förstå utvecklingen från de två första sfärerna till den tredje och sista måste man förstå att normativiteten i sedligheten sträcker sig utanför individen. Även om Moralität kan vara rationell och reflekterande, är den också individualistisk.[11] Den tredje sfären är ett försök att beskriva individens begränsade uppfattning genom vädjan till gemenskapens större institutionella sammanhang och ett försök att överbrygga klyftan mellan individuella subjektiva känslor och idén om allmänna rättigheter.[12]

Översättning

Det tyska begreppet Sittlichkeit bör inte blandas ihop med gängse betydelse av svenskans ord 'sedlig' och 'sedlighet', vilka väcker felaktiga konnotationer i detta sammanhang.[13] Nationalencyklopedin definierar dessa två ord enligt följande: "moraliskt högtstående särskilt i sexuellt avseende" och "hög grad av (sexual)moral".[14][15] Det svenska ordet har också en juridisk tillämpning i sedlighetsbrott med avseende på just sexuella relationer.[16] Därmed står de i kontrast till Hegels filosofiska begrepp, som berör samhällslivet i stort och även innefattar staten.

Inflytande

Roger Scruton (1944–2020) ansåg att Hegels idé om sedlighet var både originell och metafysiskt fascinerande.

Hegels idé om sedlighet har påverkat tänkare inom det konservativa lägret. Den med Hegel samtida Friedrich Julius Stahl utvecklade idén för att anknyta den till en hierarkisk gudomlig ordning.[17] De senaste decenniernas internationellt mest välkände konservative filosof, Roger Scruton, kallade idén om sedlighet "en högst originell och metafysiskt fascinerande version av det konservativa svaret till liberalismen".[18]

Referenser

  1. ^ Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Phenomenology of Spirit, Motilal Banarsidass Publishers, 1998, p. 266.
  2. ^ [a b] Mark Alznauer, Hegel's Theory of Responsibility, Cambridge University Press, 2015, p. 6.
  3. ^ David James, Hegel: A Guide for the Perplexed, Continuum, 2007, p. 35.
  4. ^ David James, Hegel: A Guide for the Perplexed, Continuum, 2007, p. 37.
  5. ^ [a b] David James, Hegel: A Guide for the Perplexed, Continuum, 2007, p. 45.
  6. ^ Klosko, George (2013). History of Political Theory: An Introduction: Volume II: Modern (2). Oxford University Press. sid. 465. ”[W]e should note that Hegel's realization of the distance between his own and the traditional liberal conception of freedom, which he calls 'abstract freedom,' is clear in his embrace of positive freedom in PR §149A.” 
  7. ^ PR §106
  8. ^ Z. A. Pelczynski (ed.), The State and Civil Society: Studies in Hegel's Political Philosophy, Cambridge University Press, 1984, p. 9.
  9. ^ Alan Patten, Hegel's Idea of Freedom, Oxford University Press, 1999, p. 25 Arkiverad 23 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine..
  10. ^ Hamilton, Andy (2015-08-01). Conservatism. https://plato.stanford.edu/archives/fall2016/entries/conservatism/. Läst 19 januari 2023. 
  11. ^ Philip J. Kain, Marx and Modern Political Theory: From Hobbes to Contemporary Feminism, Rowman & Littlefield, 1993, p. 128.
  12. ^ Drucilla Cornell and Nick Friedman, The Mandate of Dignity: Ronald Dworkin, Revolutionary Constitutionalism, and the Claims of Justice, Oxford University Press, 2016, p. 119.
  13. ^ E:son Söderbaum, Jakob (2020). Modern konservatism. sid. 169. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 7 september 2021 
  14. ^ ”sedlig - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/sedlig. Läst 7 september 2021. 
  15. ^ ”sedlighet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/sedlighet. Läst 7 september 2021. 
  16. ^ ”Sedlighetsbrott”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/sedlighetsbrott. Läst 7 september 2021. 
  17. ^ Anton Jansson, "Building or destroying community: the concept of Sittlichkeit in the political thought of Vormärz Germany." Global Intellectual History 5.1 (2020): 86–103. online.
  18. ^ Scruton, Roger (2018). Conservatism: An Invitation to the Great Tradition. sid. 51. ISBN 978-1-250-17056-9. OCLC 1001331094. https://www.worldcat.org/oclc/1001331094. Läst 6 september 2021 

Externa länkar
Kembali kehalaman sebelumnya