Set-top-box

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-06) Motivering: Språket behöver putsas något för att bli mer encyklopediskt och tidlöst. Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Set-top-box eller STB är ett samlingsnamn för olika typer av enheter som används för mottagning av media, till exempel via bredband och DVB. STB-enheter spelar en central roll inom det så kallade triple-play-begreppet, eftersom de möjliggör mediekonsumtion utan att en dator behövs.

Namnet "set-top-box" kommer från dess ursprungliga design som en låda placerad ovanpå TV-apparaten. Tekniken utvecklades först i USA under 1950-talet för att hantera frekvensomvandling i kabel-TV-nät. För att kunna få plats med fler kanaler på kabel-TV-näten började sändningar göras på frekvenser utanför de som vanliga TV-apparater kunde ta emot. Konsumenterna behövde därför en extra enhet – en set-top-box – för att välja och omvandla signalerna till frekvenser som TV-apparaten kunde hantera. I Sverige förekom liknande extramottagare när TV2 började sända på UHF-bandet.

Digitalboxar är vår tids set-top-box och de innehåller en avkodare som omvandlar digitala signaler från bredbandsnät eller marksänd digital-tv i Sverige till analoga signaler som vanliga TV-apparater kan ta emot. Moderna set-top-boxar är ofta utrustade med en digital dekoder för avkodning av betal-TV.

• Digital TV-mottagare
• Interaktiv television
• Triple-play
• Avkodningslagen

• Wikimedia Commons har media som rör Set-top-box.
  Bilder & media