|
Southampton FC
Southampton FC, även kallad The Saints, är en engelsk professionell fotbollsklubb i Southampton, grundad 1885. Hemmaarena är sedan 2001 St. Mary's Stadium, tidigare spelade klubben på The Dell. Klubben spelar 2024/25 i Premier League. HistoriaKälla:[1] Start till och med 1900-taletKlubben bildades 1885 då medlemmar från St. Mary's Church Young Men's Association började spela fotboll på en plan vid namn Itchen. Till följd av medlemmarnas kyrka hette klubben till en början St. Mary's Young Men's Association FC och därefter St. Mary's FC innan det blev Southampton St. Mary's FC när klubben gick med i Southern Football League 1894. Där nådde klubben stora framgångar då de vann ligan 1896/97, 1897/98, 1898/99, 1900/01, 1902/03 och 1903/04. Framgångarna gjorde att klubben fick flytta till en större arena och 1898 blev det klart att de skulle spela på The Dell med kapacitet för 10 000 åskådare. De första åren hyrde dock klubben enbart The Dell, men i början av 1900-talet kunde de köpa loss arenan.  1920 gick klubben med i The Football League i den då nybildade Third Division, vilken delades upp i en nordlig och sydlig del året efter. Southampton hamnade i södra divisionen och vann den direkt 1921/22. Under andra världskriget fick klubben tillfälligt flytta till rivalen Portsmouths hemmaarena Fratton Park. Detta sedan The Dell bombats och därmed inte var spelduglig. Efter att ha etablerat sig i andradivisionen av The Football League var Southampton i skarven mellan 1940- och 1950-talet nära en första uppflyttning till den dåvarande högstadivisionen i England, First Division. Säsongen 1948/49 missade de uppflyttning med en poäng medan de året efter, 1949/50, missade detta på grund av målskillnad. I stället för en uppflyttning kom Southampton säsongen 1952/53 att falla ned i tredjedivisionen och sedan förbli där fram tills 1959/60, då de säkrade avancemanget till andradivisionen. Detta genom en serieseger där Derek Reeves stod för 39 mål under säsongen. 1963 var klubben framme i semifinal i FA-cupen. Väl där vann Manchester United med 1–0 inför 68 000 åskådare på Villa Park. På våren 1966 nådde Southampton slutligen förstadivisionen, då laget lett av Ted Bates slutade på en andraplats i Second Division. Inför den första säsongen i förstadivisionen värvade klubben in Ron Davies som lyckades göra 43 mål under sin första säsong i klubben. Klubben lyckades säkra nytt kontrakt och höll sig kvar i högstaligan i åtta års tid – där de två gånger om även kvalificerade sig för Europaspel. Säsongen 1973/74 gjordes reglerna om, då tre klubbar kom att trilla ur förstadivisionen som inkluderade Southampton. 1976 bärgade klubben sin första stora titel. Detta då laget – fortfarande i andradivisionen – besegrade Manchester United med 1–0 i finalen av FA-cupen. 1978 säkrade klubben återigen ett avancemang till förstadivisionen. Det första året tillbaka i förstadivisionen innebar även att klubben återvände till Wembley för ännu en cupfinal, men förlorade då mot Nottingham Forest med 3–2 i Ligacupen. Den forna världsmästaren[2] Alan Ball och den tvåfaldiga Ballon d'Or-vinnaren[3] Kevin Keegan hade värvats. Medan början av 1980-talet kom att handla om stjärnvärvningar kom den resterande delen att innebära ett Southampton som slogs i toppen av förstadivisionen. Säsongen 1983/84 kom att bli klubbens framgångsrikaste någonsin, då ett lag med Peter Shilton i mål nådde andraplatsen i ligan efter Liverpool. Förutom silvret i ligan nådde Southampton även semifinal i FA-cupen, men förlorade mot Everton efter förlängning. 1984/85 slutade klubben på en femteplats och kvalificerade sig därmed för Europaspel för fjärde gången på fem säsonger. 1986 kom klubben återigen att nå semifinal i FA-cupen, men förlorade mot Liverpool. I slutet av säsongen kom tränaren Lawrie McMenemy att sluta, och ersattes av den forna Southampton-spelaren Chris Nicholl. Säsongen 1986/87 kom att innebära ännu en semifinalförlust mot Liverpool, i Ligacupen. Southampton blev säsongen 1988/89 den första klubben någonsin i förstadivisionen med att använda sig av tre bröder i en och samma match – Danny, Ray och Rod Wallace. Säsongen 1989/90 producerade Southampton 71 mål framåt och var på så vis näst bäst i ligan. Året innebar även genombrottet för klubblegendaren Matthew Le Tissier, som spelade i klubben under perioden 1986–2002[4], då han tilldelades utmärkelsen Årets Unge fotbollsspelare i England. Le Tissier, som gick under smeknamnet Le God, fick även se anfallskollegan Rod Wallace sluta på en andraplats i samma omröstning. 1992 gjorde Alan Shearer 21 mål för klubben och fick spela landskamper för England. Samma år nådde Southampton också final i Full Members Cup (turnering för de engelska klubbarna, när de var avstängda från Europaspel), men förlorade mot Nottingham Forest med 3–2 efter förlängning. Inför premiärsäsongen av FA Premier League 1992/93 sålde klubben Alan Shearer till Blackburn Rovers. Anfallaren kostade vid tidpunkten tre miljoner pund, vilket var ett nytt övergångsrekord i England. Säsongen efter kom även Tim Flowers att göra samma flytt. Graeme Souness utnämndes till ny tränare säsongen 1996/97. Han värvade Claus Lundekvam och tog en meriterande 6–3-seger mot Manchester United. Trots detta säkrade klubben nytt kontrakt först i den sista omgången, vilket var tredje gången på fyra års tid. Efter att Dave Jones och Glenn Hoddle haft hand om tränarjobbet hos klubben fick Stuart Gray rycka in som tillfällig tränare under de sista matcherna under våren 2001. I säsongens sista match besegrades Arsenal med 3–2, sedan Matthew Le Tissier avgjort i matchens sista minut. Matchen kom att bli klubbens sista på The Dell, då de sedan flyttade till St. Mary's Stadium. Efter millennieskiftetGordon Strachan blev ny tränare mitt i säsongen 2001/02, vilket innebar ett lyft för klubben som slutade på en elfteplats. Nästa säsong nådde Southampton en åttondeplats i ligan, vilket innebar den högsta ligaplaceringen i Premier League, och final i FA-cupen. I finalen startade svenskduon Michael Svensson och Anders Svensson[5], men Arsenal vann med 1–0. Närmast efter Strachan, som slutade av familjeskäl, följde värvningar och ett antal temporära tränarbyten som blev framgångslösa – och slutade 2005 med att klubben degraderades till andradivisionen för första gången på 27 år. Förutom Michael Svensson (2002–2009) och Anders Svensson (2001–2005) spelade även svenskarna Mikael Nilsson (2004–2005), Andreas Jakobsson (2005) och Alexander Östlund (2006–2008) i klubben.[6] Efter att ha slutat på en tolfteplats under sin första säsong i The Championship[7] nådde Southampton playoff 2006/07. Klubben vann fem av sina sju sista matcher och kunde därmed säkra sjätteplatsen i ligan, men åkte i playoff ut direkt i semifinalen mot Derby County. Det missade avancemanget innebar även att Southampton inte längre fick någon fallskärmsutbetalning, sedan nedflyttningen från Premier League. En turbulent tid började 2008 med flera omstruktureringar hos klubben, och dessutom en ytterligare degradering till tredjedivisionen League One. Väl i första säsongen där skulle också ett avdrag på tio poäng vänta. Klubben kunde trots allt vinna en pokal, genom seger mot Carlisle United med 4–1 i finalen av Football League Trophy den 28 mars 2010 inför 50 000 Southampton-supportrar. Först efter säsongen 2010/11 lyckades klubben avancera till The Championship på nytt, med Nigel Adkins som ny tränare, för att vidare också ta en andraplats där och göra comeback i Premier League till 2012/13. Under sommaren 2012 slog klubben nytt transferrekord två gånger om, då de först värvade in Jay Rodriguez och därefter Gastón Ramírez. Återkomsten till Premier League innebar även att de egna produkterna James Ward-Prowse och Luke Shaw slog sig in i laget – tillsammans med Rickie Lambert, Morgan Schnedierlin, Adam Lallana och José Fonte. Efter första halvan av säsongen anställdes Mauricio Pochettino som ny tränare, och med en match kvar av säsongen säkrade klubben ett nytt Premier League-kontrakt. Sommaren 2013 innebar återigen slaget transferrekord två gånger om. Detta genom värvningarna av Victor Wanyama från Celtic och Dani Osvaldo från Roma. Som ny ordförande anställde ägaren Katharina Liebherr tysken Ralph Krueger. Southampton slutade på 56 poäng i Premier League, vilket var klubbrekord, och en åttondeplats. Under sommaren 2014 sålde klubben spelare för över 86 miljoner pund totalt.[8] Efter att ha anställt Ronald Koeman som ny tränare ersatte Southampton de sålda stjärnorna med flera nyförvärv som Saido Mané, Shane Long och Dusan Tadic. Trots den stora spelaromsättningen kunde klubben slå nytt poängrekord och nå sin högsta ligaplacering i Premier League någonsin, då de 60 poängen räckte till en sjundeplacering[9] även om klubben länge låg fyra, vilket hade inneburit en plats i Champions League.[10] Sjundeplaceringen innebar dock att klubben kvalificerade sig för spel i Europa League, men förlorade dubbelmötet mot danska Midtjylland med sammanlagt 2–1.[11] SpelareSpelartrupp
Utlånade spelare
Fostrade storspelareFörutom slagna transferrekord och stora försäljningar har Southampton sedan återkomsten till Premier League gjort sig kända för att ha fostrat storspelare som Theo Walcott, Gareth Bale, Alex Oxlade-Chamberlain, Adam Lallana, Luke Shaw, James Ward-Prowse och Calum Chambers.[13][14] MeriterLiga
Cup
Kända spelare
Dyraste nyförvärv och försäljningarTopp 10 dyraste nyförvärvSpelare i fet stil är fortfarande aktiva i Southampton FC. Senast uppdaterad 12 maj 2015
Topp 10 dyraste försäljningarSenast uppdaterad 24 augusti 2021
ReferenserNoter
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
