Tyrannörn[2] (Spizaetus tyrannus) är en amerikanskfågel i familjen hökar med vid utbredning från Mexiko till Argentina.[3] Den är en medelstor, huvuvdsakligen svart örn med tofs på huvudet. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Utseende och läte
Tyrannörnen är en slank och medelstor (58–71 cm) örn med breda vingar, lång stjärt, en kort och bred huvudtofs och befjädrade ben. I flykten kretsar den på plana vingar som hålls framåt.[4]
Både hona och hane har en huvudsakligen svart fjäderdräkt. Honan har vitt inslag i tofsen, som tvärband på "låren" och ibland i fläckar på strupe och buk. På stjärten syns tre breda grå tvärband. Hanen är tydligare vitbandad på låren och är oftare vitfläckig på strupe och buk. I flykten syns även vita fläckar på undre vingtäckarna. Lätet återges i engelsk litteratur som "whit, whit-whit wheeeear".[4]
Ungfågel.
Utbredning och systematik
Tyrannörnen delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
Spizaetus tyrannus serus – skogar från södra Mexiko till nordöstra Argentina och Brasilien samt på Trinidad
Spizaetus tyrannus tyrannus – östra och södra Brasilien samt nordöstligaste Argentina (Misiones)
Tyrannörnen är systerart till de övriga tre arter som numera placeras i Spizaetus.[5][6][7]
Levnadssätt
Tyrannörnen hittas i skogslandskap, vanligen upp till 1 500 meters höjd men ibland till 3000 meter. Den för ett tillbakadraget leverne sittande inne i trädkronor och ses därför sällan. Fågeln jagar från sittplats efter fåglar upp till en chachalacas storlek och däggdjur stora som aparten mösskapucin (Cebus apella). I Panama har nykläckta ungar noterats i februari, befjädrade i juli och flygklara i augusti.[4][8]
Status och hot
Världspopulationen uppskattas till mellan 50 000 och en halv miljon vuxna individer. Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1]IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^Helbig, A.J., Kocum, A., Seibold, I. & Braun, M.J. (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Mol. Phylogenet. Evol. 35(1): 147–164.
^Lerner, H.R.L. & Mindell, D.P. (2005) Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Mol. Phylogenet. Evol. 37(2): 327–346.
^Haring, E., Kvaløy, K., Gjershaug, J.O., Røv, N. & Gamauf, A. (2007) Convergent evolution and paraphyly of the hawk-eagles of the genus Spizaetus (Aves, Accipitridae)—phylogenetic analyses based on mitochondrial markers. J. Zool. Syst. Evol. Res. 45(4): 353–365.
^Bierregaard, R.O., Jr & Kirwan, G.M. (2020). Black Hawk-eagle (Spizaetus tyrannus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53182 12 mars 2020).
.jpg)
.jpg)
