|
Umesamiska
 Umesamiska (inhemskt namn: ubmejesámiengiälla) är ett västsamiskt språk som talas av ett fåtal personer i Arvidsjaurs kommun, Malå kommun, sydöstra delen av Arjeplogs kommun, norra Tärna och Sorsele kommun i Sverige samt angränsande delar av Rana kommun i Norge.[5] UtbredningUmesamiskans nordgräns går vid Piteälven. Genom Arjeplogs kommun har språkforskarna identifierat en tydlig språkgräns mellan fjällsamerna, som talat pitesamiska, och skogssamerna i kommunens östra del, som talat umesamiska. Sydgränsen anses vanligen gå vid Umeälven. Uppteckningar av J.A. Nensén från 1830-talets Åsele lappmark tyder emellertid på att umesamiskan på den tiden talades även där, och sydgränsen skulle därmed ha gått vid gränsen mot Ångermanland och Jämtland. Precis som i Pite lappmark var umesamiskan i Åsele och Lycksele lappmarker nämligen ett språk som talades av skogssamer, och i takt med att dessa assimilerades i den svenska befolkningen minskade också användningen av språket. Utöver detta har den södra språkgränsen påverkats av olika administrativa åtgärder såsom riksgränsens fastställande och de moderna samebyarnas införande.[6] [7] I en studie publicerad 2012 valde professor emeritus Lars-Gunnar Larsson att dra umesamiskans sydgräns längs vattendelaren mellan Umeälven och Vojmån.[8] KarakteristikUmesamiskan har likheter med såväl nordligare som sydligare former av samiska. Stadieväxling förekommer, det vill säga att konsonanten eller konsonanterna inne i ett ord växlar mellan jämn och udda stavelse i ett jämnstavigt ord. Detta förekommer även i lulesamiska och pitesamiska, men saknas i sydsamiska. Umesamiskans vokalsystem är däremot mer likt sydsamiskans.[7][9] När språkforskare talar om sydsamiska i vid bemärkelse, i motsats till nordsamiska i vid bemärkelse (inklusive pite- och lulesamiska), inbegriper detta också umesamiska.[7] Tidig litteraturSedan Skytteanska skolan i Lycksele inrättats 1632 blev Lycksele ett centrum för samisk utbildning. Förhållandevis många studenter kom från Lycksele och Åsele lappmarker, och eftersom umesamiska var det språk som talades i detta område blev det också det språk som flera av de första samiska böckerna skrevs på. Dit hör, enligt det mest omfattande standardverket för äldre samisk litteratur, Qvigstads och Wiklunds Bibliographie der lappischen Litteratur (1899):
Angående Pehr Fjellströms översättning av Svebelius förklaring menar dock Knut Bergsland, professor i finsk-ugriska språk och specialist på sydsamiska, att språket i den ligger närmare pitesamiska.[11] Umesamiskan i senare tidSkogssamerna i Lycksele och Åsele lappmarker assimilerades nästan fullständigt under 1800-talet och bytte därvid språk till svenska. Inom övriga delar av sitt gamla utbredningsområde levde umesamiskan vidare, om än med ett minskande antal talare. Omkring 1920 dokumenterades samiskan i bland annat östra Sorsele av Nils Moosberg. Malåsamiskan studerades på 1940-talet av tysken Wolfgang Schlachter, som skrev en omfattande ordbok. I boken finns också texter, bland annat den nedan återgivna.[6] Idag är det ytterst få personer som fått umesamiskan med sig hemifrån. Ett intensivt arbete för att dokumentera och revitalisera umesamiskan har under många år utförts av Henrik Barruk i Storuman som 2008 tilldelades det nordiska samiska språkpriset Gollegiella för sina insatser.[12] Den umesamiska ortografin godkändes av den Samiska språknämnden (Sámi giellalávdegoddi) 27 april 2010. I Malå görs ansträngningar att öka samiskundervisningen i skolan.[13] Exempel
Texten tagen från https://web.archive.org/web/20120904134929/http://www2.sofi.se/daum/dialekter/samiska.htm med tillstånd från DAUM I texten saknades vissa tecken, som istället var markerade med 1. Här är de ersätta av ŋ, som är lånat från nord- och lulesamiskan samt uttalas ng. ReferenserNoter
Litteratur
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||