William J. CroweWilliam J. Crowe, Jr., född 2 januari 1925 i La Grange, Kentucky, död 18 oktober 2007 i Bethesda, Maryland, var en amiral i USA:s flotta. Han var USA:s försvarschef (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) från 1985 till 1989.[9] BiografiWilliam Crowe föddes i Kentucky, men familjen flyttade till Oklahoma under den stora depressionen.[9] Han tillhörde United States Naval Academys avgångsklass för år 1946, samma som Jimmy Carter, Stansfield Turner och James Stockdale.[10] Crowes tjänstgöring inriktade sig mot tjänstgöring på dieseldrivna ubåtar. Dieseldrivna ubåtar blev stegvis utrotade i USA:s flotta på grund av Hyman Rickovers framgångsrika kärnkraftsprogram, men Crowes karriär tog fart genom olika stabsbefattningar i OPNAV och OSD med fokus på utländska försvarssamarbeten. Crowe tog en masterexamen i pedagogik från Stanford University, och senare både master- och filosofie doktor i statsvetenskap från Princeton University.[9] Han utsågs 1980 till fyrstjärning amiral och befattningen som befälhavare för Nato-kommandot Allied Forces Southern Europe i Neapel, som från 1983 även innebar chefskap för United States Naval Forces Europe i London. Crowe var därefter militärbefälhavare för United States Pacific Command, med högkvarter Camp H.M. Smith på Hawaii, från 1983 till 1985. Amiral Crowe utsågs 1985 av USA:s president Ronald Reagan till försvarschef, för att efterträda general John Vessey, och i den befattningen kom han att arbeta direkt för USA:s försvarsminister, först Caspar Weinberger följt av Frank Carlucci och Dick Cheney samt att varandes yrkesmilitär rådgivare till USA:s nationella säkerhetsråd. Under 1988 bjöd han för första gången sin motsvarighet i Sovjetunionen, marskalk Sergei Akhromejev, till besök i USA och till Pentagon.[9] Besöket återgäldades med inbjudan till Sovjetunionen under 10 dagar i juni 1989, följt av 5 dagar i Sverige.[11] President George H.W. Bush ville 1989 nominera Crowe till förlängt förordnande med två år, men trots smicker tackade amiralen nej.[12] Crowe efterträddes som försvarschef hösten 1989 av general Colin Powell och gick därefter i pension från flottan. I presidentvalet 1992 uttalade han sitt stöd för Bill Clinton och under dennes tid som president var Crowe USA:s ambassadör i Storbritannien från 1994 till 1997.[10] Bill Clinton tilldelade honom presidentens frihetsmedalj år 2000.[9] Crowe avled 2007, fick en militärbegravning och gravsattes på United States Naval Academy Cemetery.[9] PopulärkulturCrowe medverkade 1988 som sig själv i avsnittet "Hot Rocks" i TV-serien Skål (7 säsongen, avsnitt 17).[10][13] Crowe bjöds in av producenterna efter att han i en intervju med Time Magazine sagt att det var hans favoritserie.[14] Referenser
Noter
Externa länkar
|