Zyklon BZyklon B, eller Zyklon-B, (tyskt uttal: [tsyˈkloːn ˈbeː] ( lyssna)) är vätecyanid som är bundet till ett bärämne i pelletsform, var en produkt ursprungligen ämnad som insektsmedel. Denna metod att hantera blåsyra uppfanns av Fritz Haber 1922 och användes för nazisternas massmord i förintelseläger, bland andra Auschwitz och Majdanek, under andra världskriget. När den lufttäta behållaren öppnas avger ämnet cyanvätegas. Zyklon B tillverkades av Degesch, ett företag i IG Farben-koncernen, och såldes med en skarp dofttillsats med syfte att förhindra människor att komma i kontakt med ämnet av misstag. Byrå IV:B4, ledd av Adolf Eichmann, inom Reichssicherheitshauptamt, Nazitysklands säkerhetsministerium, försåg Auschwitz med leveranser av Zyklon B.[1] Zyklon B provades första gången i avrättningssyfte i Block 11 i Auschwitz den 3 september 1941.[2] Offren var sovjetiska krigsfångar. Vid detta tillfälle var Rudolf Höss, kommendant i Auschwitz, på tjänsteresa och hans ställföreträdare, Karl Fritzsch, övervakade gasningen. Kort därefter företogs en andra gasning och då var Höss närvarande. Efter andra världskriget vittnade Höss skriftligen om att döden inträdde ögonblickligen.[2] Cyanid dödar cellernas mitokondrier, vilket innebär att mitokondrierna inte längre är i stånd att producera den energi som upprätthåller livet.[3] Efter detta inrättades en gaskammare i krematoriet där Zyklon B-kristaller hälldes in genom en lucka. Zyklon B hade tidigare använts i lägret för avlusning av barackinteriörer och kläder. Under 1942 fick Auschwitz en avgörande roll i nazisternas program för massmord på judar. För detta användes då Zyklon B, medan man i bland annat Bełżec, Sobibór och Treblinka använde kolmonoxid.[4] I Bełżec testades Zyklon B vid ett tillfälle i februari 1942.[5] ReferenserNoter
Tryckta källor
|