Österrikes statsskick
Denna artikel ingår i en artikelserie
Konstitution
Författningen
Lagstiftande makt
Nationalrådet
Förbundsrådet
Revisionsverket
Ombudsman
Statsskick
Förbundspresidenten
Förbundsregeringen
Förbundskanslern
Minister
Domstolsväsen
Författningsdomstolen
Förvaltningsdomstolen
Regioner
Förbundsländer
Lantdagen
Förbundslandsregeringen
Distrikt
Kommuner
Direkt demokrati
Folkomröstning
Folkinitiativ
Politiska partier
SPÖ, ÖVP, FPÖ, NEOS, PILZ
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Österrikes författningssamling
Österrike-portalen

Här ges en kort översikt över Österrikes politiska system. För vidare information se huvudartiklarna.

Österrikes författning är en samling av ett stort antal lagar med ställning som författningslagar. Kärnan utgörs av grundlagen (österr. Bundes-Verfassungsgesetz) från 1920 i 1929 års version. Därutöver finns det omkring 400 lagar och statsfördrag som helt eller delvis åtnjuter författningsrang vilket gör Österrikes författning svåröverskådlig.

Österrikes parlament som är den lagstiftande makten på federal nivå består av två självständiga parlamentskammare. Nationalrådet (tyska: Nationalrat) är folkrepresentationen och väljs direkt medan förbundsrådet (tyska: Bundesrat) representerar förbundsländerna och väljs av de 9 lantdagarna.

Nationalrådet har 183 folkvalda ledamöter som väljs i allmänna, lika och direkta val. Nationalrådets huvuduppgifter är lagstiftning, medverkan i verkställandet och kontroll av regering och administration.

Förbundsrådet har 61 ledamöter som väljs av lantdagarna i relation till deras politiska sammansättning. Antal ledamöter per förbundsland är mellan 3 och 12 beroende på förbundsländernas invånarantal. Förbundsrådets huvuduppgifter är medverkan i lagstiftning och kontroll av regering och administration, men dess makt är tämligen begränsad eftersom den saknar beslutsrätt inom lagstiftningen och sanktionsmöjligheter gentemot regering och administration.

Österrikes revisionsverk (tyska: Rechnungshof) är en myndighet under nationalrådet med uppgiften att granska statens, delstaternas och kommunernas finanser.

I Österrike finns det tre ombudsmän (tyska: Volksanwalt). Ämbetet som har de svenska justitieombudsmännen som förebild skapades 1977 på prov. 1981 stadfästes ämbetet genom författningslag.

Förbundspresidenten (tyska: Bundespräsident) är Österrikes statsöverhuvud. Presidenten väljs direkt av folket för en ämbetsperiod på sex år och kan omväljas en gång. Förbundspresidentens uppgifter är i första hand representativa. Ändock har den valde vissa politiska kompetenser såsom utnämningen av regeringen m m.

Österrikes regering (tyska: Bundesregierung) är den högsta verkställande myndigheten. Den består av förbundskanslern, vicekanslern och ministrarna. Regeringen är ett kollegium, där förbundskanslern som regeringens ordförande är primus inter pares (d.v.s. den förste bland lika).

Förbundskanslern (tyska: Bundeskanzler) är ordförande i Österrikes regering och utses av förbundspresidenten. Personen kan även entledigas av förbundspresidenten. Efter ett misstroendevotum mot denne i nationalrådet måste innehavaren av tjänsten entledigas.

Ministrarna (tyska: Bundesminister) är medlemmar i Österrikes regering. De utses av förbundspresidenten på förslag av förbundskanslern. De kan även entledigas av förbundpresidenten på förslag av förbundskanslern. Efter ett misstroendevotum i nationalrådet måste de entledigas.

Österrike är en förbundsstat som består av nio förbundsländer (tyska: Bundesland). Förbundsländernas politiska system bestäms av förbundslandsförfattningarna. Förbundsländerna har lagstiftande församlingar (lantdag) och verkställande organ (förbundslandsregeringen). Förbundsländerna är indelade i distrikt och kommuner.

Lantdag (tyska: Landtag) är ett parlament på förbundslandsnivå. Lantdagen väljs enligt samma principer som nationalrådet. Mandatperioden är 6 år i Oberösterreich annars 5 år.

Förbundslandsregeringen (tyska: Landesregierung) är förbundsländernas högsta verkställande myndighet. Den består av regeringschefen (tyska: Landeshauptmann) och ministrarna (tyska: Landesrat). I Wien är kommunstyrelsen (tyska: Stadtsenat) samtidigt förbundslandssregering.

I Österrike är distriktet (tyska: politischer Bezirk) statsförvaltningens och förbundslandsförvaltningens lägsta, d.v.s. lokala förvaltningsenhet och underställt förbundslandsregeringen.

Österrike är indelat i 2 354 kommuner (tyska: Gemeinden),^[1] som styrs av folkvalda församlingar, det vill säga kommunfullmäktige (tyska: Gemeinderat eller Gemeindevertretung). Kommunfullmäktige utser bland sig själv ledamöter till kommunstyrelsen (tyska: Gemeindevorstand, Stadtrat eller Stadtsenat). Kommunstyrelsens ordförande är borgmästaren som antingen väljs av kommunfullmäktige eller direkt i allmänna val beroende på vilket förbundsland kommunen tillhör.

I Wien utgör kommunfullmäktige även lantdag, och borgmästaren och kommunstyrelsen har ställning som landeshauptmann och delstatsregering.

I Österrike finns det två direktdemokratiska institut på federal nivå: folkomröstning och folkinitiativ. I vissa delstater finns det dessutom referendumsinitiativrätten.

I Österrike finns det två typer av folkomröstningar på federal nivå, beslutande folkomröstning (tyska: Volksabstimmung) som kan vara obligatorisk eller fakultativ och konsultativ folkomröstning (tyska: Volksbefragung). Om fakultativa beslutande folkomröstningar och konsultativa folkomröstningar beslutar nationalrådet. Dessutom finns folkomröstningsinstitutet även i de flesta förbundslandsförfattningar.

Folkinitiativ (tyska: Volksbegehren) ger medborgarna möjlighet att väcka ett laginitiativ i parlamentet om minst 100 000 stödunderskrifter uppnås.