Share to:

 

Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson

Birgitta Ohlsson, 2014.

Tid i befattningen
2 februari 20103 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Cecilia Malmström
Efterträdare Margot Wallström

Tid i befattningen
5 oktober 20103 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Nyamko Sabuni
Efterträdare Alice Bah Kuhnke

Tid i befattningen
5 oktober 20103 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Nyamko Sabuni
Efterträdare Per Bolund

Mandatperiod
2002–2006
2006–2010
2010–2014
2014–2018
Valkrets Stockholms kommun[1]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[2]
ordinarie ledamot
ledamot i krigsdelegationen (2014–2016)
ledamot i utrikesutskottet (2004–2010, 2014–2018)
suppleant i arbetsmarknadsutskottet
suppleant i EU-nämnden
suppleant i försvarsutskottet
suppleant i konstitutionsutskottet
suppleant i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
suppleant i utrikesutskottet
deputerad i sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet
deputerad i sammansatta utrikes- och socialutskottet

Tid i befattningen
1999–2002
Företrädare Erik Ullenhag
Efterträdare Fredrik Malm

Född 20 juli 1975 (49 år)
Linköping
Politiskt parti Liberalerna
Yrke statsvetare
Make Mark Klamberg
Birgitta Ohlsson i en Nato-debatt med Gudrun SchymanKulturhuset-Stadsteatern i Stockholm 2015.
Birgitta Ohlsson avtackar president ObamaArlanda efter hans besök i Stockholm 2013.

Eva Birgitta Ohlsson Klamberg, född Olsson den 20 juli 1975 i Linköping, är en svensk politiker (liberal), som var riksdagsledamot 20022018 och Sveriges EU-minister och demokratiminister 20102014.

Biografi

Bakgrund och skrivande

Birgita Ohlsson är uppvuxen i Tokarp utanför Linköping, där fadern Bengt är liberal politiker och före detta kommunalråd.[3] Hon tog studenten vid Katedralskolan i Linköping 1994. Hon har studerat statsvetenskap och internationella relationer vid Stockholms universitet.

Ohlsson arbetade som ung som ledarskribent på flera liberala tidningar såsom Dagens Nyheter, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren och Sundsvalls Tidning.

Politisk karriär

Ohlsson var 1996–1998 ordförande för Liberala studenter Stockholm och 1997 valdes hon in i förbundsstyrelsen för Liberala ungdomsförbundet (Luf). Hon utsågs 1999 till ny ordförande för Luf, efter att på kongressen ha besegrat valberedningens kandidat Karin Ekdahl med röstsiffrorna 54–42.[4] Hon satt på posten till 2002.[5]

Ohlsson blev invald i riksdagen för Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) 2002. Hon var partiets utrikespolitiska talesperson från 2006.[6]

Hon grundade 2003 det liberalfeministiska nätverket Felira, och var ordförande för Liberala kvinnor 2007–2010. Hon förespråkar införandet av republik i Sverige och var ordförande i Republikanska föreningen 2002–2005.

Ohlssons profilfrågor är demokrati, mänskliga rättigheter, djurskydd, jämställdhet, tolerans och internationalism. Hon är också pro-Israel, djurrättsaktivist, EU- och Natovän.[7] Hon har också vid flera tillfällen markerat mot antisemitism genom att delta i så kallade kippavandringar. Under sommaren 2008 tog Ohlsson, tillsammans med sex andra folkpartistiska ledamöter, aktivt ställning mot FRA-lagen som den då var utformad. I den första voteringen lade Ohlsson ned sin röst.[8]

Den 2 februari 2010 utsågs Ohlsson till EU-minister efter Cecilia Malmström. Som EU-minister sade sig Ohlsson vilja lyfta fram frågor som jordbruksstödet, människohandeln och romernas situation. Efter valet 2010 utökades hennes portfölj till att även omfatta demokrati- och konsumentfrågor. Hon avgick som statsråd i samband med alliansregeringens valförlust 2014. Detta år blev Ohlsson Folkpartiets mest kryssade politiker i Stockholms kommuns valkrets med 6 646 personröster, en andel på 14,65 procent. Hon följdes av vice statsminister Jan Björklund, med en andel på 8,59 procent.[9]

Partiledarkandidatur 2017

I juni 2017 utmanade Birgitta Ohlsson den sittande partiledaren Jan Björklund om partiledarskapet för Liberalerna.[10] Den 15 september 2017, efter att resultaten från provvalet i Stockholm presenterats, meddelade Ohlsson att hon gav upp kampen om partiledarskapet samt att hon skulle lämna politiken i samband med valet 2018.[11]

Efter partipolitiken

Efter att hon lämnat partipolitiken arbetade hon på kommunikationsbyrån Prime där hon var seniorkonsult i byråns hållbarhetsteam.[12]

I riksdagsvalet 2022 röstade hon på Centerpartiet på grund av Liberalernas val att samarbeta med Sverigedemokraterna. Hon har öppet kritiserat Liberalernas hållning i ett antal frågor, bland annat vad gäller Tidöavtalets skrivningar om så kallad informationsplikt.[13]

Birgitta Ohlsson blev intervjuad i SVT-programmet Min sanning 2022.[13] Den 25 juni 2024 var hon värd för Sommar i P1.[14]

Hon är chef för National Democratic Institutes program för politiska partier och bosatt i Washington, D.C.[13]

Privatliv

Birgitta Ohlsson är gift med Mark Klamberg, professor i folkrätt.[15] Tillsammans har de två barn.[13]

Ohlsson har varit vegetarian sedan hon var 13 år gammal. Under några år var hon vegan, men återgick år 2005 till att vara vegetarian på grund av dåliga värden.[16][17]

År 2021 drabbades hon av bröstcancer. I början av 2024 diagnostiserades hon med leukemi.[13]

Bibliografi

  • Ohlsson, Birgitta (2017), Duktiga flickors revansch. Stockholm: Forum. ISBN 9789137146577
  • Ohlsson, Birgitta (2020), Lev som du vill: tio svenska kvinnor visar vägen. Stockholm: Bonnier Carlsen. ISBN 9789178034321

Utmärkelser

Referenser

  1. ^ Ohlsson var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av Sveriges riksdags protokoll 2002/03:1 (§ 2), 2006/07:1 (§ 2), 2010/11:1 (§ 2) respektive 2014/15:1 (§ 2).
  2. ^ ”Birgitta Ohlsson (L)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Birgitta-Ohlsson_49cbfff2-68fa-4c19-8fa3-631093384cd2/. Läst 27 januari 2022. 
  3. ^ Gardell, Veronica (28 november 2016). ”Den ”tysta hästtjejen” ryter i rikspolitiken”. SVT Öst. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/den-tysta-hasttjejen-ryter-i-rikspolitiken. Läst 26 april 2020. 
  4. ^ Jansson, Charlotta (6 augusti 1999). ”En olydig feminist ny Luf-ordförande”. Dagens Nyheter/TT. https://www.dn.se/arkiv/politik/en-olydig-feminist-ny-luf-ordforande-homosexuellas-ratt-att-fa-adoptera-barn-hjartefraga/. Läst 8 januari 2025. 
  5. ^ ”Ordföranden genom tiderna”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090505112603/http://luf.se/liberalism/avdelning/ordforanden-genom-tiderna/. Läst 12 juni 2009. 
  6. ^ Folkpartiet (22 november 2006). ”Birgitta Ohlsson ny utrikespolitisk talesman fp”. Pressmeddelande. Läst 8 januari 2025.
  7. ^ SvD: Med en ensamvarg breddas bilden av FP Publicerad 2 februari 2010. Läst 23 augusti 2014
  8. ^ ”Birgitta Ohlsson avstod”. 18 juni 2008. http://www.dn.se/nyheter/politik/birgitta-ohlsson-avstod. Läst 12 juni 2009. 
  9. ^ ”Val till riksdagen - Personröster - Stockholms kommun”. https://historik.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rvalkrets/01/personroster.html#idFP. Läst 29 oktober 2014. 
  10. ^ Birgitta Ohlsson utmanar Jan Björklund om ledarskapet 2017-06-01
  11. ^ Skoglund, Karolina (15 september 2017). ”Birgitta Ohlsson lämnar politiken”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/birgitta-ohlsson-lamnar-politiken-/. Läst 8 januari 2025. 
  12. ^ ”Birgitta Ohlsson till Prime”. www.resume.se. https://www.resume.se/alla-nyheter/folk-pa-vag/birgitta-ohlsson-till-prime/. Läst 7 februari 2024. 
  13. ^ [a b c d e] ”Birgitta Ohlsson: Allt svartnade och det kändes som om jag fått en dödsdom – igen”. DN.se. 7 februari 2024. https://www.dn.se/varlden/birgitta-ohlsson-allt-svartnade-och-det-kandes-som-om-jag-fatt-en-dodsdom-igen/. Läst 7 februari 2024. 
  14. ^ ”Hela listan: Här är årets sommarpratare 2024”. Svenska Dagbladet. 12 juni 2024. https://www.svd.se/arkiv/2024-06-12/19/SVD. 
  15. ^ ”Mark Klamberg presentation University of Oxford”. Arkiverad från originalet den 10 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190510183123/https://www.law.ox.ac.uk/people/mark-klamberg. Läst 10 maj 2019. 
  16. ^ Linda Newnham. ”Birgitta Ohlsson Klamberg städade ur sitt liv”. tara.se. Arkiverad från originalet den 10 november 2019. https://web.archive.org/web/20191110192021/https://tara.se/artikel/birgitta-ohlsson-klamberg-stadade-ur-sitt-liv/. Läst 10 november 2019. 
  17. ^ ””Jag har aldrig fällt så många tårar””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/wEReKd. Läst 10 november 2019. 
  18. ^ . Dagens Nyheter. 7 oktober 2016. http://www.dn.se/nyheter/politik/birgitta-ohlsson-officer-i-hederslegionen/. Läst 24 januari 2017. 
  19. ^ ”Birgitta Ohlsson har fått ta emot Hederslegionen”. Feministbiblioteket. 23 januari 2017. http://feministbiblioteket.se/birgitta-ohlsson-har-fatt-ta-emot-hederslegionen/. Läst 24 januari 2017. 
  20. ^ ”Årets Homo och Årets Hetero i Nyhetsmorgon”. QX. 15 februari 2011. https://www.qx.se/noje/gaygala/16708/arets-homo-och-arets-hetero-i-nyhetsmorgon/. Läst 24 januari 2017. 

Externa länkar

Företrädare:
Erik Ullenhag
Liberala ungdomsförbundets förbundsordförande
1999–2002
Efterträdare:
Fredrik Malm
Företrädare:
Joel Malmqvist
Republikanska föreningens ordförande
2002–2005
Efterträdare:
Hillevi Larsson
Företrädare:
Solveig Hellquist
Liberala kvinnors ordförande
2007–2010
Efterträdare:
Bonnie Bernström
Företrädare:
Cecilia Malmström
Sveriges EU-minister
2010–2014
Efterträdare:
Ann Linde
nästa titelinnehavare
Företrädare:
Nyamko Sabuni
Sveriges demokratiminister
2010–2014
Efterträdare:
Alice Bah Kuhnke
Prefix: a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Portal di Ensiklopedia Dunia

Kembali kehalaman sebelumnya