Thomas Hammarberg engagerade sig tidigt i politiken och var åren 1966–1969 ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund. Han lämnade Folkpartiet för Socialdemokraterna eftersom han menade att de inte tog tillräckligt avstånd från USA i samband med Vietnamkriget.[8] Efter examen från Handelshögskolan i Stockholm arbetade han åren 1973–1976 som utrikeskommentator för Expressen och 1976–1978 för Dagens Eko.[9]
Från 1970 till 1974 var Hammarberg ordförande för Amnesty Internationals svenska sektion, och mottog å Amnesty Internationals vägnar Nobels Fredspris 1977. Efter flera internationella uppdrag blev han internationell generalsekreterare för Amnesty International åren 1980–1986.
2013 var initiativtagare, tillsammans med Mats Åberg, tidigare Sveriges ambassadör i Rumänien, och artisten och människorättsaktivisten Hans Caldaras till: Nätverket för utsatta EU-medborgare.
Hammarberg var ordförande i regeringens utredningskommitté Kommissionen mot antiziganism 2014–2016.[10]:3–4
Hammarberg har också varit engagerad[källa behövs] i den multilaterala fredsprocessen i Mellanöstern, bland annat genom The Refugee Working Group. Han har varit aktiv för tillkomsten av FN:s Barnkonvention och under sex år satt han i den expertkommitté inom FN som övervakar att de stater som har ratificerat konventionen också lever upp till den.[källa behövs]
Hammarberg har skrivit ett stort antal böcker och artiklar om mänskliga rättigheter, speciellt om frågor som rör barn, flyktingar, minoriteter, xenofobi och romer, dödsstraff och tortyr samt om mänskliga rättigheter.[9]
Thomas Hammarberg nominerades till priset Årets kurdvän hedersutmärkelse 2008[11] och utsågs 2013 till hedersdoktor vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet.[12]
1978 – New information order – balance and freedom (Unesco)
1981 – Massmedia och vår bild av världen (Norstedts)
1990 – The rights of the child: the international convention: what it says and how it can change the status of children worldwide (Rädda Barnen)
1994 – Barnet och den politiska viljan: vad bör göras för barnets rättigheter? (Rädda Barnen)
1996 – Making reality of the rights of the child: the UN convention: what it says and how it can change the status of children worldwide (Rädda Barnen)