Mörike studerade teologi vid universitetet i Tübingen och arbetade som luthersk kyrkoherde i Cleversulzbach, dock utan större övertygelse. Han pensionerades redan 1843 efter att under lång tid ha försummat sina plikter i tjänsten.
Mörike förde ett tillbakadraget liv under små omständigheter. 1832 debuterade han med Maler Nolten, en romantisk utvecklingsroman med GoethesWilhelm Meister som förebild. Den omarbetades senare av författaren och utgavs postumt 1877. Bland hans smärre berättelser märks Mozart auf der Reise nach Prag (1856; första svenska översättning 1919), tillägnad hans älsklingsmusiker med vilken han kände frändskap. Mörike blev dock främst känd som lyriker. I sina Gedichte (1838) anslöt han sig till Goethe och folkvisorna. Dikterna är omedelbara, klara och melodiska, romantiska i sin stämningsrikedom och innerliga naturkänsla, därutöver formade med klassisk smak och behärskning, särskilt känd blev hans Auf eine Lampe, som i sin stil påminner om John Keats.[9]
Mörike skildrar med förkärlek naturen, en natur som framstår som magisk, mystisk och besjälad. Också det undermedvetna är ett centralt motiv, där uppehåller sig Mörike särskilt vid själsliga sjukdomstillstånd. I den senare diktningen får lekfullhet och humor större spelrum än tidigare.
Mörike var även en driven prosaförfattare som behärskade flera former, från den lokalt förankrade folksagan till kriminalberättelsen.
Mörikes klassiska skolning visade sig annars i hexameteridyller som Idylle vom Bodensee (1846). Mörikes arbeten utgavs bland annat av H. Mayne (3 band, 1909), som även författade en biografi över Mörike.
Hans Gesammelte Schriften (Samlade skrifter) omfattar fyra volymer.
På svenska
Mozart på resa till Prag (översättning Gösta Gideon Molin, Svenska andelsförlaget, 1919) (Mozart auf der Reise nach Prag)
Mozart på resa till Prag och andra berättelser (inledning och översättning av Karl-Gunnar Wall, Tiden, 1955)
Ett urval av Mörikes dikter översattes av Elof Hellquist, C.V.A. Strandberg och Anders Österling och ingick i Världslitteraturen (1928).[11]
"Dikter i J. Edfelt, Nya tolkningar, 1945, och i All världens lyrik, 1943." (Litteraturhandboken, 1983)
^Deutsche Biographie, Bayerische Staatsbibliothek och Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, Deutsche Biographie-ID: 118583107.[källa från Wikidata]