Franz Anton Mesmer, född 23 maj1734 i Iznang, död 5 mars1815 i Meersburg, var en tysk läkare med intresse för astronomi, vilken även teoretiserade kring möjligheten av en naturlig energiöverföring mellan alla djur, något han kallade tierischer Magnetismus i en avhandling från 1779, (se animal magnetism). Den kunde enligt Mesmer praktiseras och användas som botemedel mot olika sjukdomsliknande tillstånd. Metoden kallas också mesmerism.
Kunglig undersökning i fransk exil
1784 utsåg kung Ludvig XVI fyra medlemmar av den medicinska fakulteten till kommissionärer för att undersöka "le magnétisme animal". På begäran av dessa kommissionärer utsåg kungen ytterligare fem kommissionärer från Kungliga Franska Vetenskapsakademien, däribland kemisten Antoine Lavoisier, läkaren Joseph-Ignace Guillotin, astronomen Jean Sylvain Bailly, och den amerikanske ambassadören Benjamin Franklin.[13]
Istället för Mesmer medverkade en elev till honom, Charles d'Eslon, i undersökningen. Här går uppgifterna isär. Det påstås att kommissionen tillfrågade Mesmer men att han avböjde att medverka och då tillfrågades d'Eslon. En annan uppgift är att Mesmer inte fick någon förfrågan och att kommissionen gick bakom hans rygg.
Kommissionen genomförde med d'Eslon en serie experiment som inte syftade till att fastställa huruvida mesmeriansk behandling fungerade, men om Mesmer hade upptäckt en ny fysisk vätska. Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för en sådan vätska.
D'Eslon måste ändå ha lyckats med en del av behandlingarna. Oavsett nyttan vid en behandling utökade kommissionen på eget bevåg sitt mandat och tillskrev tillfrisknandet "fantasi". En del positiva fall berodde sannolikt på vad vi idag skulle bedöma som placebo.
Metod
Tekniken torde vara en blandning av transframkallande och hypnos. Mesmer satt framför sin patient och vidrörde patientens knän, tryckte på patientens tummar, och tittade stelt i patientens ögon. Han flyttade sina händer knappt vidrörande patienternas axlar ner längs armarna. Mesmer tryckte sedan fingrarna på patientens hypochondrium (området nedanför mellangärdet), och kunde ibland hålla sina händer där i timmar.
Hypnos
Mesmers idéer och metoder utvecklades vidare efter hans död och ledde till att den skotska kirurgen James Braid lanserade hypnos som behandlingsmetod 1842
Begrepp
Användningen av termen "animal magnetism" för att översätta Mesmers tierischer Magnetismus är extremt missvisande av tre skäl:
1. Mesmer valde sin term för att särskilja sin variant av "magnetisk" kraft från dem som avsågs, på den tiden, som "mineral magnetism", "kosmisk magnetism" och "planetarisk magnetism".
2. Mesmer ansåg att denna kraft/effekt bara fanns i organ hos människor och djur.
3. Mesmer valde ordet "djur" för sin grundbetydelse (från latinska animus = "själ") särskilt för att utse en kraft/effekt som en kvalitet som tillhörde alla levande varelser (människor och djur.)
Undersökningen
Franz Mesmer
En tidigare elev till Mesmer, Charles D'Eslon åtog sig att utsättas för kommissionens prövning men han misslyckades med att fullt ut replikera Mesmers metod och resultat.
Mesmer beskylldes för att vara charlatan. Till hans försvar framfördes att d'Eslon inte visste allt som ingick i metoden, men ingen hänsyn togs till detta och Mesmer anklagades för kvacksalveri.
Involverade i Mesmers metod förklarade att det som konstaterats av den kungliga kommissionen inte var ett verk av eller enligt Mesmer. Se Nouvelle Découverte sur le magnétisme animal ou lettre adressé à un Ami de Province par un partisan zélé de la vérité (tillgänglig på nationella franska bibliotek). I detta lilla häftet på sidorna 33–34 fastställer författaren uttryckligen att d'Eslon (som den akademiska kommissionen undersökt) inte kände till det verkliga Mesmersystemet. "Den sanna teorin om det magnetiska systemet har visats för mycket få studenter, och vi utmanar d'Eslon att åstadkomma vad vi gör".
I litteraturen
Per Olov Enquist gjorde Mesmer bekant genom romanen ’Magnetisörens femte vinter’ utgiven augusti1964. Boken brukar betraktas som Enquists genombrott som författare.
Referenser
"Report of the Commissioners charged by the King in the examination of Animal Magnetism" (originally published 1784), English translation in Skeptic magazine of the Skeptic society, vol 4 no 3 1996.
”Classics: memoir on the discovery of animal magnetism (Franz A. Mesmer)” (på spanish). Actas luso-españolas de neurología, psiquiatría y ciencias afines "1" (5): ss. 733–9. 31 januari 1973. ISSN0300-5062. PMID 4593210.
Akstein D (31 januari 1967). ”Mesmer, the precursor of spiritual medicine (I)” (på portuguese). Revista Brasileira de Medicina "24" (4): ss. 253–7. ISSN0034-7264. PMID 4881184.
Darnton, Robert (1968). Mesmerism and the End of the Enlightenment in France. Cambridge: Harvard University Press. ISBN 0674569512
Eckert H (31 januari 1955). ”An unknown portrait of Franz Anton Mesmer.” (på german). Gesnerus "12" (1–2): ss. 44–6. ISSN0016-9161. PMID 13305809.
Ellenberger, Henri (1970). The Discovery of the Unconscious. New York: Basic Books. ISBN 0465016723
Gallo DA, Finger S (31 januari 2000). ”The power of a musical instrument: Franklin, the Mozarts, Mesmer, and the glass armonica”. History of Psychology "3" (4): ss. 326–43. doi:10.1037/1093-4510.3.4.326. ISSN1093-4510. PMID 11855437.
Gould, Stephen (1991). Bully for Brontosaurus. New York: Norton. ISBN 039330857X
Gravitz MA (31 januari 1994). ”The first use of self-hypnosis: Mesmer mesmerizes Mesmer”. The American Journal of Clinical Hypnosis "37" (1): ss. 49–52. ISSN0002-9157. PMID 8085546.
Iannini R (31 januari 1992). ”Mesmer and mesmerism” (på italian). Medicina nei Secoli "4" (3): ss. 71–83. ISSN0394-9001. PMID 11640137.
Kihlstrom JF (31 januari 2002). ”Mesmer, the Franklin Commission, and hypnosis: a counterfactual essay”. The International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis "50" (4): ss. 407–19. doi:10.1080/00207140208410114. ISSN0020-7144. PMID 12362956.
Mesmer, Franz (1980). Mesmerism. Los Altos: W. Kaufman. ISBN 0913232882
Miodoński L (31 januari 2001). ”Romantic medicine in Germany as the philosophical explication for understanding the world and man - Mesmer and mesmerism” (på polish). Medycyna Nowozytna "8" (2): ss. 5–32. ISSN1231-1960. PMID 12568094.
Parish D (31 januari 1990). ”Mesmer and his critics”. New Jersey Medicine : the Journal of the Medical Society of New Jersey "87" (2): ss. 108–10. ISSN0885-842X. PMID 2407974.
Pattie, Frank (1994). Mesmer and Animal Magnetism. Hamilton: Edmonston Pub. ISBN 0962239356
Pattie FA (31 januari 1979). ”A Mesmer-Paradis myth dispelled”. The American Journal of Clinical Hypnosis "22" (1): ss. 29–31. ISSN0002-9157. PMID 386774.
Schott H (31 januari 1982). ”Die Mitteilung des Lebensfeuers. Zum therapeutischen Konzept von Franz Anton Mesmer (1734-1815)”. Medizinhistorisches Journal "17" (3): ss. 195–214. ISSN0025-8431. PMID 11615917.
Schott H (31 januari 1984). ”Mesmer, Braid and Bernheim: on the history of the development of hypnotism” (på german). Gesnerus "41" (1–2): ss. 33–48. ISSN0016-9161. PMID 6378725.
Shultheisz E (31 januari 1965). ”MESMER AND MESMERISM” (på hungarian). Orvosi Hetilap "106": ss. 1427–30. ISSN0030-6002. PMID 14347842.
Spiegel D (31 januari 2002). ”Mesmer minus magic: hypnosis and modern medicine”. The International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis "50" (4): ss. 397–406. doi:10.1080/00207140208410113. ISSN0020-7144. PMID 12362955.
Watkins D (31 januari 1976). ”Franz Anton Mesmer; founder of psychotherapy”. Nursing Mirror and Midwives Journal "142" (22): ss. 66–7. ISSN0143-2524. PMID 778805.
Noter
^Richard Harte, Hypnotism and the doctors, vol. 1, Fowler & Wells Company, 1902 och 1903, s. 34.[källa från Wikidata]
^ [ab] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 61914, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
^ [abc] Henri Ellenberger, Открытие бессознательного : История и эволюция динамической психиатрии, vol. 1, Akademitjeskij projekt, 2018, s. 89, ISBN 978-5-8291-2159-4.[källa från Wikidata]
^Robin Waterfield, Гипноз. Скрытые глубины : История открытия и применения, AST, 2006, s. 95, ISBN 5-17-035409-6.[källa från Wikidata]
^Robin Waterfield, Гипноз. Скрытые глубины : История открытия и применения, AST, 2006, s. 95-97, ISBN 5-17-035409-6.[källa från Wikidata]
.jpg)
