Fritz Schmige, även Fritz Schmiege, född 17 juli 1880 i Haguenau, död 10 januari 1974^[1] i Wiesbaden, var en tysk promoverad jurist och politiker.

Fritz Schmige var son till Johannes Carl Georg Schmige (1852−1911) och Martha Catharina Schmige (1858−1946), född Engelhorn. Han gifte sig 1911 med Adelheid Ernesta Ida Maria Pfeffer von Salomon (1891−1987). Schmige studerade rättsvetenskap vid universiteten i Freiburg, Berlin och Königsberg från 1900 till 1904 och promoverades till juris doktor 1908.

Den 30 januari 1933 utnämndes Adolf Hitler till Tysklands rikskansler och den 1 april samma år blev Schmige medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) och Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps (NSKK). Från 1933 till 1937 verkade Schmige som Landrat, högste ämbetsman inom civilförvaltningen, i Schlesien.

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och andra världskriget utbröt. I slutet av oktober inrättades Generalguvernementet, det polska territorium som lades under tysk ockupation. I februari 1940 utnämndes Schmige till stabschef i distriktet Lublin och i juni samma år blev han Kreishauptmann (högste ämbetsman) i Radzyń. I slutet av oktober 1941 entledigades han från sina uppdrag i Generalguvernementet och blev istället Landrat i Landkreis Braunau i Sudetenland.^[1][2]

Efter andra världskriget var Schmige verksam vid den hessiska finansförvaltningen.^[2]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Fritz Schmige, 21 juli 2014.

• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
• Musial, Bogdan (1999) (på tyska). Deutsche Zivilverwaltung und Judenverfolgung im Generalgouvernement. Wiesbaden: Harrassowitz. ISBN 3-447-05063-2