Bruegel målade blommor, landskap och Edens lustgård i emaljliknande målningar, något som gav honom smeknamnet "Sammetsbruegel".
Brueghel var efter att först ha handleds av sin mormor, miniatyrmålarinnanMarie Verhulst, elev av Peeter Goetkint den äldre i Antwerpen, där han efter sin vistelse i Italien (1590-95)[16] var bosatt. Brueghel utförde en stor mängd av sirligt, i blågrön ton hållna landskap i litet format, som han försåg med rikt staffage av figurer och djur med omväxlande bibliska och mytologiska motiv samt scener ur det samtida vardagslivet. I Dresdens museer finns omkring 20, i Münchens 26, i Madrids mer än 50 verk.
Vid sidan av sin produktiva verksamhet för egen räkning, samarbetade Brueghel med andra konstnärer, bland annat med sin förtrogne vän Rubens. Så har han till exempel i den sistnämndes "De tre gracerna" i Nationalmuseum målat landskapet och blomsterkorgen. Dessutom togs hans färdighet att måla staffagefigurer i anspråk inom kamratkretsen. Så målade han till exempel ofta figurer i Joos de Mompers landskapsbilder. Å andra sidan målade Rubens, Hendrik van Balen och andra ibland figurerna i Brueghels landskap.
_-_Portrait_of_Jan_Brueghel_the_Elder.jpg)
