Stäcks alltid lyckliga, nätta och mjuka färgläggning intager på ett mera facilt sätt och med mera oskyldiga medel. Stäck tittar genom nyckelhålet in i poesiens värld, men Palm flyger dit med stora örnvingar och lämnar rika minnen efter sin vistelse där.
Någon stark personlighet var Stäck för övrigt ej men väl en älskvärd, genomhygglig och anspråkslös man. Både Lundgren och Scholander betona hur "trevlig" Stäck är, Egron [Lundgren] tillägger, att han är "en av de ordentligaste personer jag känner", Scholander undrar över att "en så trevlig och godsint herre" kan ha kommit till världen i en så "otrevlig stad som Lund".
År 1842 fick han resestipendium för fem år, och reste till München, Venedig och Rom (där han stannar i tre år). År 1846 lämnade han Rom för Paris, där han under två år fullbordade sin bildning.
Hans målningar såldes hemma i Stockholm till Sveriges Allmänna Konstförening och privata. Konstakademien var mycket nöjd med verken, Carl Johan Fahlcrantz såg i en av hans månskenstavlor "utmärkt sanning och skönhet", och Per Axel Nyström förespådde honom en "vacker karriär i sin konst", samt intygade att hans dukar väcker uppseende och visar på stora framsteg.
Officiellt skrev akademien att Stäcks utsikter av Tivoli och Neapel vittnar om grundliga studier i en skön natur "samt röja känsla och harmoni i sammansättning och klärobskyr bredvid sanning och noggrannhet i utförandet".
Verk
Under senare delen av sitt liv är Stäck en av Sveriges mest populära målare. Själv var han inte lika imponerad: Han berättade för en vän att de tavlor, som han arbetade med i början av 1845, "målas och övermålas, bliva ändock skit". Två månader senare yttrade han om samma tavlor: "Måtte jag snart slippa se dem, ty de se djävliga ut!".
^Furborg, L. [red.] (1991) Folkdräkten i konsten, Säfstaholms Slott, Vingåker, utgiven av Vingåkers kulturnämnd i samband med utställningen år 1991 "Folkdräkter i konsten" på Säfstaholms Slott.
_mer_kontrast.jpg)
