Julius von Ficker
Född	Johann Kaspar Julius Ficker 30 april 1826[1][2] Paderborn[3], Tyskland
Död	10 juli 1902[1][2] (76 år) Innsbruck[4]
Begravd	Friedhof Wilten
Medborgare i	Konungariket Preussen och Kejsardömet Österrike
Utbildad vid	Bonns universitet Humboldt-Universität zu Berlin Münsters universitet
Sysselsättning	Rättshistoriker, historiker, medeltidshistoriker, universitetslärare
Arbetsgivare	Bonns universitet Innsbrucks universitet
Barn	Ludwig von Ficker (f. 1880) Heinrich von Ficker (f. 1881) Rudolf von Ficker (f. 1886)
Föräldrar	Ludwig Wilhelm Ficker
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1887) Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata

Johann Kaspar Julius von Ficker, född 30 april 1826 i Paderborn, död 10 juli 1902 i Innsbruck, var en tysk rättshistoriker. Han var far till Heinrich von Ficker.

Ficker kallades 1852 till professor i historia vid universitetet i Innsbruck och var 1863-79 professor i juridiska fakulteten där. Han skrev bland annat Vom Reichsfurstenstande (två band, 1860-61), Forschungen zur Reichs- und Rechtsgeschichte Italiens (fyra band, 1868-74), Beiträge zur Urkundenlehre (två band, 1877-78) samt Untersuchungen zur Rechtsgeschichte (fyra band, 1891-99). I Untersuchungen zur Erbenfolge der ostgermanischen Rechte hävdade han, att langobardisk rätt var besläktad med nordisk och hänvisar särskilt till Gotlands gamla rätt och Gulatingslagen; han utvecklade ytterligare sin ståndpunkt i Das langobardische und die scandinavischen Rechte (i "Mitteilungen des Instituts für oesterreichische Geschichtsforschung", XXII).

Wikimedia Commons har media som rör Julius von Ficker.

• Ficker, Julius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)