Nedre Kuivakangas

	Kuivakangas
	Kuivakangas
	småort
	På andra sidan sjön Kuivajärvi finns Västra Kuivakangas, även kallad Poikkijärvi.
Land	Sverige
Landskap	Norrbotten
Län	Norrbottens län
Kommun	Övertorneå kommun
Distrikt	Övertorneå distrikt
Koordinater	66°25′42″N 23°37′19″Ö / 66.42833°N 23.62194°Ö
Area	46 hektar (2023)
Folkmängd	102 (2023)
Befolkningstäthet	2,2 inv./hektar
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
Postort	Övertorneå
Postnummer	957 92
Riktnummer	0927
Tätortskod	TX856
Småortskod	S9181
Beb.områdeskod	2518TB106 (1960–1975); 2518SB114 (1990–)
	Ortens läge i Norrbottens län Ortens läge i Norrbottens län
	SCB:s bebyggelseområdesavgränsning; Redigera Wikidata

Nedre Kuivakangas är den sydligare delen av byn Kuivakangas (svenska: torrheden) i Övertorneå distrikt (Övertorneå socken) i Övertorneå kommun, strax norr om centralorten Övertorneå. Förutom Nedre Kuivakangas består Kuivakangas av Övre Kuivakangas och Västra Kuivakangas (Poikkijärvi). Nedre Kuivakangas ligger på en smal ås mellan Torne älv och sjön Kuivajärvi (47 meter över havet). Bebyggelsen i Nedre Kuivakangas avgränsades av SCB 1990 tillsammans med den i Övre Kuivakangas till en småort namnsatt till Kuivakangas och Pudas. Från 1995 har bebyggelsen här avgränsats till en egen småort namnsatt till Kuivakangas. Sverigeleden passerar genom byn.

Historia

Byn på östra sidan om Torne älv, i Finland, heter också Kuivakangas. Historiskt sett är byarna på de båda stränderna en och samma by. År 1809 när gränsen mellan Sverige och Finland drogs rakt genom byn, i Torne älv, blev 44 hemman av 57 kvar i Sverige.^[5] (Gällande för hela Kuivakangas, ej bara nedre delen.)

Befolkningsutveckling

1990 var Nedre Kuivakangas statistiskt sammanlagd med Övre Kuivakangas (benämnt Pudas i tabellerna) och hade över 200 invånare^[6], men räknades inte som tätort på grund av för hög andel fritidsbebyggelse.

Befolkningsutvecklingen i Kuivakangas 1950–2015^[7]^[8]^[9]^[10]^[11]^[12]^[13]

År	Folkmängd	Areal (ha)
1950	302	^##
1960	278	89
1965	260	82
1970	211	85
1990	240	116^#
1995	140	46^#
2000	127	46^#
2005	125	46^#
2010	128	46^#
2015	102	47^#
Anm.: 1950 som Nedre Kuivakangas. Upphörde som tätort 1975. Övre Kuivakangas (i tabellerna "Pudas") avskildes som egen småort 1995. ^## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950. ^# Som småort.

På grund av förändrat dataunderlag hos Statistiska centralbyrån så är småortsavgränsningarna 1990 och 1995 inte jämförbara. Befolkningen den 31 december 1990 var 110 invånare inom det område som småorten omfattade 1995.^[11]

Samhället

Korvola, Perä, Harju, Härmä, Mattila och Kohkoinen är namn på några hemman i Nedre Kuivakangas.

Idrott

Kuivakangas har en sportklubb, Kuivakangas SK bildad 1932, och en skytteförening, Kuivakangas SKF.

Personer från orten

Skalden Antti Keksi, ishockeyspelaren Johan Harju och riksdagsledamoten Jakob Grym är födda här. Även författarinnan Petra Östergren har sina rötter här.

Noter

^ [a b] Statistiska småorter 2023, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 28 november 2024, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 13 februari 2014.^{[källa från Wikidata]}
^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Länsstyrelsen i Norrbottens län, Riksantikvarieämbetet: Agrarhistorisk landskapsanalys, Kuivakangas^{[död länk]} (pdf), 1998
^ ”Statistiska centralbyrån - Småorter 1990”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 15 februari 2012.
^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 239. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T09ZkyrB?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84
^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76
^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 15 februari 2012
^ [a b] Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 62. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303172846/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 15 februari 2012
^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016.
^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161026232758/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016.

Externa länkar

Kuivakangas bys webbplats

[c38078468317c2040d62521a1b89f5fdf36d931f-1] [a b] Statistiska småorter 2023, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 28 november 2024, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[c50144286e2705766df4fc3657f284ff345f2b23-2] Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 13 februari 2014.^{[källa från Wikidata]}

[3a962bc29e913df76caafe4fdca23d77a7e19bd5-3] Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.^{[källa från Wikidata]}

[6d7ff1af23bee3eef8c5257b17d69e8eefd8d2f9-4] [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[5] Länsstyrelsen i Norrbottens län, Riksantikvarieämbetet: Agrarhistorisk landskapsanalys, Kuivakangas^{[död länk]} (pdf), 1998

[6] ”Statistiska centralbyrån - Småorter 1990”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 15 februari 2012.

[7] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 239. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T09ZkyrB?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[8] Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84

[9] Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76

[10] Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924141321/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf. Läst 15 februari 2012

[SCBsmåort1995-11] [a b] Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 62. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303172846/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 15 februari 2012

[12] ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016.

[13] ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161026232758/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]