Efter att ha varit svårt sjuk i tuberkulos och ofta vistats på sanatorier började Éluard skriva poesi och debuterade 1917 med Le Devoir et l’Inquiétude (’Plikten och oron’). Vid första världskrigets slut anslöt han sig till dadaismen och följde André Breton in i surrealismen. Tillsammans med Breton gav Éluard ut programskriften L’immaculée conception (’Den obefläckade avlelsen’, 1930). Han intog dock en självständig hållning till surrealismen, hur mycket han än inspirerades av dess idé om det omedvetnas och drömmens roll i den skapande fantasin.
I Éluards tidigare lyrik är kärleken huvudtemat – centralgestalt är den ryskfödda hustrun, kallad Gala – men för den senare Éluard, som var motståndsman under andra världskriget, medlem i Franska kommunistpartiet och en tid satt i koncentrationsläger, blev politiken, friheten och humaniteten den stora angelägenheten. Att dikta var för Éluard att nå erfarenhet och närhet till tingen, det som är det för människan primära. Som så många moderna diktare misstror Éluard språket – ”det mördande språket”. Kontakten med tingen nås i en ”substance des regardes”, en blicksubstans. Éluards lyrik förbinder olikartade ting i en alogisk struktur och liknar ingen annan poets. Han framstår nu som en av det franska 1900-talets främsta lyriker.
Éluards samlade verk utkom 1968 (utgivna av Lucien Scheler & Marcelle Dumas); på svenska finns ett urval, Smärtans huvudstad (1975).[2]
"Hon reser sig"(översättning Erwin Leiser). I antologin Skymningslek (FIB:s lyrikklubb, 1966), s. 60
"Poetens arbete" (översättning Lasse Söderberg). I tidskriften Bokvännen, 1967: nr 2, s. 39
"Att levande åskådliggöra" (översättning Östen Sjöstrand). I antologin Fransk lyrik (Bonnier, 1969), s. 66-67
"Försök att stimulera paralysie générale" (tillsammans med André Breton, översättning Artur Lundkvist). I utställningskatalogen Surrealism? (Riksutställningar, 1970), s. 20, 22-23 [Först tryckt i tidskriften Karavan, nr 3 (1935)]
"Den poetiska påtagligheten (1937)" (översättning Lasse Söderberg). I Lyrikvännen, 1973: nr 4, s. 50-52
"Till Pablo Picasso" (översättning Lasse Söderberg). I tidskriften Scen och salong, 1973: nr 5, s. 16-17
"[Dikter]" (översättning Lasse Söderberg). I antologin Fransk poesi 1910-1970 (FIB:s lyriklubb, 1974), s. 116-123