|
Prostitution i Belgien.jpg) Prostitution och sexarbete[a] i Belgien har en varierad historia, ofta som en skamlig syssla. Efter en lång tids kriminalisering följde reglementerad prostitution och efter 1948 en juridisk roll som förseelse. 2022 avkriminaliserades sexarbete i landet, och 2024 infördes en arbetslagstiftning motsvarande andra branscher, inklusive legalisering av "koppleri". HistorikÄldre historiaUnder medeltiden sågs prostitution som skamligt men nödvändigt för att förhindra våldtäkt på icke prostituerade kvinnor. Varje stads myndigheter beskattade och reglerade prostitutionen, vilken ofta förvisades till vissa reserverade delar av staden. 1800- och 1900-taletDen reglementerade prostitutionen, med registrering och regelbundna tvångsundersökningar av prostituerade efter fransk modell, infördes av fransmännen under Napoleons ockupation (1794–1815). Detta system kvarstod även sedan Belgien blivit självständigt 1830 och gällde fram till 1948.[3][4] Sexhandeln i Bryssel blev ökänd genom en stor skandal 1880 känd som den vita slavhandelsaffären, där över fyrtio utländska flickor hade lockats till bordeller genom vit slavhandel, efter vilket både polismästaren och borgmästaren tvingades avgå.[5] Under det första världskrigets tyska ockupation av landet ökade prostitutionen i huvudstaden Bryssel. Den tyska administrationen såg prostitutionen som ett hälsoproblem för sina soldater, men samtidigt ansågs verksamheten nödvändig för deras mentala hälsa. Under ockupationen sågs därför de prostituerade som dubbelt fallna, både moraliskt och som kollaboratörer med ockupationsmakten.[6] Prostitution och bordellverksamhet har varit lagligt, men hallickverksamhet olagligt. Sexarbete har på senare år inte lagförts som brott, samtidigt som det funnits med som förseelse i lagboken. Detta medförde risker för alla som utfört tjänster åt en sexarbetare – inklusive taxichaufförer och bokföringshjälp – att bli straffade som brottslingar. Som en följd av detta har en sexarbetare exempelvis inte kunnat erhålla banklån.[1] 2000-taletSamhällsutmaningarna under covid-19-pandemin, med försörjningssvårigheter inom ett antal yrkesgrenar, aktualiserade problemen med bristen på acceptans för sexarbete i det juridiska och ekonomiska systemet.[7] 2022 avkriminaliserades sexarbete i landet,[8] efter en reformering av lagboken.[1] Denna innebär att sexköp och koppleri av olika slag inte heller längre var straffbart.[9] Belgien frångick därmed EU:s rekommendation till medlemsländerna att införa den svenska modellen kring prostitution (med kriminalisering av sexköp).[3] 2024 reglerades arbetet ytterligare, efter att sexarbetare gavs rätt till pension, sjukpenning, föräldraledighet, A-kassa och semesterersättning[10] (som första land i Europa[11]). Detta införde arbetsrättsliga förmåner som de flesta andra belgare redan åtnjutit.[8] Samtidigt normaliserades arbetsrättsliga relationer med en sexarbetare/prostituerad, vilket avkriminaliserade koppleri och andra typer av tjänster relaterade till sexarbete. En arbetsgivare inom sexbranschen kommer dock att behöva ansöka om statligt godkännande. Avkriminaliseringen har inte undgått kritik, bland annat från dem som anser att sexarbete alltid för med sig våld.[8] Lagen välkomnades dock av IPPF, den internationella organisationen för landsorganisationer som kämpar för individers sexuella hälsa och rättigheter.[12] Efter avkriminaliseringen har justitiedepartementet inlett rådgivningsverksamhet även i förhållande till sexarbetare och deras arbetsutmaningar. Marknadsföringen av en sexarbetares tjänster gjordes då ofta via internet, och råden inkluderade rekommendationer för att hantera arbetstryggheten på olika sätt.[13] Man hänvisade även arbetsrelaterade frågor till den största stödorganisationen och fackföreningen för sexarbete, Utsopi (grundad 2015).[14] Föreningen hade år 2022 kontor i Bryssel, Liège, Gent och Antwerpen men erbjöd tjänster för sexarbetare över hela landet.[15] Utsopi verkade inom ESWA, den europeiska samarbetsorganisationen för sexarbetare.[16] Straff kunde fortsatt utdömas för människohandel, bedrägeri och andra överträdelser som är straffbara inom alla sektorer inom ekonomin.[9] Belgien omgavs efter lagförändringarna av två länder med legaliserad prostitution och koppleri (Nederländerna och Tyskland), ett land med laglig prostitution och illegala kringverksamheter (Luxemburg) och ett land där prostitution var lagligt men både kringverksamheter och sexköp var olagliga (Frankrike). Enligt den belgiska polisen fanns cirka 26 000 sexsäljare i landet 2022. Université catholique de Louvain uppskattade att 6 000 personer säljer sexuella tjänster på mer stadigvarande basis.[11] KommentarerReferenser
|
