Pyroklor
Pyroklor från Uganda.
Kategori	Oxidmineral
Dana klassificering	08.02.01.01
Strunz klassificering	04.DH.15
Kemisk formel	(Na,Ca)2Nb2O6(OH,F)
Färg	Svart till brun,rödbrun, rödorange
Förekomstsätt	Vanligtvis oktaedrar, spritt granulat eller massiv
Kristallstruktur	Isometriskt - Hexoktahedralt
Tvillingbildning	111 sällsynt
Spaltning	111 otydlig, kan vara avsöndring
Brott	Subconchoidalt till ojämnt, splittrigt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	5 – 5,5
Glans	Glasglans till hartsartad
Ljusbrytning	Isotrop, svag anomal anisotropi
Transparens	Svaggenomskinligt till opak
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	4,45 – 4,90
Radioaktivitet	Varabelt radioaktivt

Pyroklor är ett brunt till svart kristallint oxidmineral, som särskilt innehåller niobat och titanat av torium och cerium. Det är ofta metamikt (skador i kristallstrukturen) på grund av strålning från ingående radioaktiva ämnen. Pyroklor innehåller normalt mer än 0,05 % av naturligt förekommande uran och torium.

Pyroklor förekommer i pegmatitgångar på Alnön i Sverige och på flera ställen i Norge. Det finns även i granit, pegmatit, syenit och greisen. Mineralet förekommer ofta tillsammans med nefelin och andra alkaliska mineral. Andra associerade mineral är zirkon, ägirin, apatit, perovskit och columbit.

Pyroklor beskrevs första gången 1826 i Larvik, Norge. Typlokalen är Stavern (Fredriksvärn) i Norge.^[1]

De tre största producenterna av niobmalm har brytning av pyroklorfyndigheter, varav de två största i Brasilien. En stor fyndighet utnyttjas även i Quebec, Kanada.

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pyrochlore, 15 mars 2012.