Det var 26 lag anmälda till VM. De åtta bästa lagen spelade A-VM, de åtta näst bästa lagen spelade B-VM, medan de sista tio lagen spelade C-VM. Från och med nästa VM infördes en D-grupp för att kunna ta in fler lag till VM och återföra C-gruppen till åtta lag.
Detta VM vanns av Sovjetunionen som utnyttjade fördelen av hemmaplan och erövrade sin 20:e världsmästartitel utan att förlora en enda poäng. Dessutom vann de sin 24:e europamästerskapstitel. Den negativa överraskningen i detta VM var Tjeckoslovakien som inte lyckades att nå mästerskapsomgången för första gången och slutade på femte plats. Sverige lyckades med bedriften att vända ett underläge på 2–4 i finalspelet mot Finland till oavgjort 4–4, genom två snabba mål på 9 sekunder av Anders "Masken" Carlsson, ett resultat som slutligen gav Sverige silvermedaljerna. Kanada lyckades erövra bronsmedaljerna genom att i sista matchen vinna över Finland med 4–3. Finland var här snubblande nära att vinna sin första VM-medalj. Den första internationella medaljen skulle komma för Finland i OS 1988 samt i VM 1992.
Fram till att Sverige vann på hemmaplan 2013 var detta den senaste gången som värdlandet också vann VM-turneringen.
Vid samma poäng gick resultat vid inbördes möte före målskillnad i samtliga grupper.
Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen i mästerskapsomgången om placeringarna 1–4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5–8. Poäng och målskillnad från den inledande omgången fördes inte med till mästerskapsomgången, dock fördes poäng och målskillnad med till nedflyttningsomgången.
De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om att undgå att flyttas ned i B-gruppen. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttades med till nedflyttningsomgången.
De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstitel och placeringar 1 till 4. Poängen och målskillnad från den inledande omgången flyttades inte med till mästerskapsomgången, alla lag startade från noll poäng och 0–0 i målskillnad.
B-världsmästerskapet spelades i Eindhoven, Nederländerna, 28–29 mars 1986. De åtta lagen spelade om en uppflyttningsplats till A-VM 1987 och om att undgå de två nedflyttningsplatserna till C-VM 1987.
C-världsmästerskapet spelades i Puigcerda i Spanien 23 mars till 1 april 1986. De tio lagen spelade om två uppflyttningsplatser till B-VM 1987. Lagen delades upp i två grupper med fem lag i respektive grupp. Ettan och tvåan från respektive grupp spelade vidare i ett uppflyttningskval för att avgöra vilka två lag som skulle flyttas upp till B-gruppen. Trean och fyran från respektive grupp spelade vidare om placeringarna fem till åtta. De två sämst placerade lagen i respektive grupp flyttades ner till D-gruppen, men spelade mot varandra för att avgöra placeringarna nio och tio.