På sitt möte i Moskva den 11 maj2007 beslutade International Ice Hockey Federation att Helsingfors och Tammerfors/Esbo skulle vara spelorter. Senare ändrades det till att VM skulle spelas i Helsingfors och Åbo.
I maj2009 beslutades att den grupp som Sverige tillhör, samt två kvartsfinaler, skulle spelas i Sverige.[2] Den grupp som Finland tillhör, samt två kvartsfinaler, semifinaler och medaljmatcher, skulle spelas i Helsingfors.[3]
Världsmästare 2012 blev Ryssland som därmed vann sin fjärde titel sedan 1991, eller tjugosjätte om man räknar med resultaten innan Sovjetunionen föll samman. Laget vann samtliga matcher och stor hjälte var Jevgenij Malkin som utsågs till mest värdefulla spelare, vann skytteligan och blev uttagen i "all star team". [4] Malkin hade tidigare under säsongen vunnit skytteligan i NHL och nu i VM, detta hade tidigare endast Wayne Gretzky klarat av 1982. Ryssland slog överraskningslaget Slovakien i finalen med 6-2. Tjeckien erövrade bronsmedaljerna före hemmanationen Finland. Negativa överraskningar stod lagen från Kanada och Sverige för, som bägge åkte ut i kvartsfinal.
Publikmässigt blev turneringen under förväntan. Matcherna sågs av 450 000 åskådare. Man hade räknat med att slå rekordet från Tjeckiens VM 2004 på 552 000 åskådare. I Stockholm sågs matcherna av 149 363 åskådare, vilket var långt under målet på 250 000. Höga biljettpriser ansågs vara en viktig orsak till att man inte nådde målet. Paketpriset för en biljett till tre matcher gick på mellan 895 och 2 995 kronor. Biljetter till endast en match gick inte att köpa. Efter en första omgång med väldigt få åskådare backade det svenska ishockeyförbundet och sålde biljetter till enskilda matcher. Efter ytterligare några dagar utan ökad publiktillströmning sänkte man till slut priserna överlag. Globen blev fullsatt vid endast två tillfällen.[5][6][7]
VM i de lägre divisionerna avgjordes i olika perioder under april 2012:[8]
I maj2009 beslutades att den grupp som Sverige tillhör, samt två kvartsfinaler, skulle spelas i Sverige.[2]
Kvalificerade lag
Följande sexton lag var kvalificerade för spel i VM:s toppdivision. Tretton lag kom från Europa, två nationer representerade Nordamerika och ett lag kom från Asien.[8]
Inför VM i Sverige och Finland 2012 och 2013 infördes ett nytt spelformat, med 16 deltagande landslag indelade i två grupper med åtta landslag vardera som alla mötte alla en gång, varefter de fyra bäst placerade i varje grupp, som redan mött varandra i en match, fick möta varandra en gång till i kvartsfinal som då spelades inom gruppen, det för att öka spänningen i en redan viktig match och låta landslagen slippa byta spelort. De som vann kvartsfinalerna i Stockholm 2012 respektive Helsingfors 2013 fick dock byta spelort för att möta ett lag från den andra gruppen i semifinalen. Det sämst placerade landslaget i gruppen flyttades direkt ned till Division I grupp A och ersattes av vinnaren och tvåan i Division I grupp A.
Inför 2014 ändrades dock formatet så att de fyra bäst placerade landslagen i gruppen fick spela kvartsfinal mot de fyra bäst placerade i den andra gruppen istället för att spela kvartsfinal inom samma grupp.
Varje spelartrupp inför VM i ishockey skulle innehålla minst femton utespelare samt två målvakter, eller maximalt tjugotvå utespelare och tre målvakter. [10] Alla sexton deltagande nationslag skulle via sina respektive ishockeyförbund presentera sina laguppställningar innan VM-organisationens första möte. Spelare kunde sedan läggas till under hela turneringen till dess man uppnått maximalt antal spelare.
Slutspelet avgjordes i kvarts-, semi- och final, där två kvartsfinaler spelades i Hartwall Arena, Helsingfors, och två kvartsfinaler spelades i Globen, Stockholm.[3]
Semifinaler och finalmatcher spelades i Hartwall Arena i Helsingfors.[3]
I tabellen nedan redovisas utespelarnas poängresultat, sorterat i första hand på högst antal gjorda poäng, därefter på högst antal mål och i sista hand på minst antal spelade matcher. Spelare med de tio bästa poängresultaten redovisas i tabellen, om flera spelare hamnar på samma antal poäng ska samtliga dessa ingå i statistiken.
Förklaringar: GP: Spelade matcher, G: Antal gjorda mål, A: Antal assist, Pts: Antal gjorda poäng, PIM: Utvisningsminuter
Senast uppdaterat: 21 maj 2012 kl. 10.23 (CEST)
Källa: IIHF
Målvaktsliga
Målvakter som spelat minst 40% av lagets totala speltid kommer med i målvaktsligan. Spelarna är rangordnade i första hand efter högsta räddningsprocent (Sv%), i andra hand lägsta antal insläppta mål (GA) och i tredje hand högsta antal spelade minuter (MINS).
Förklaringar: MINS: Spelade minuter och sekunder, GA: Antal insläppta mål, Sv%: Räddningsprocent, GAA: Antal insläppta mål per match, SO: Antal nollor
Österrike och Slovenien placerade sig på första och andra plats i gruppen och flyttades upp till toppdivisionen inför VM i ishockey 2013. Ukraina hamnade sist i gruppen och flyttades ned till Division I Grupp B till VM 2013.
Sydkorea vann gruppen och flyttades upp till Division I Grupp A inför VM 2013. Laget som placerade sig sist i gruppen, Australien, flyttades ned till Division II grupp A.
Estland vann gruppen och kom att flyttades upp till Division I grupp B inför VM i ishockey 2013. Nya Zeeland placerade sig på sjätte plats och kom att flyttades över till Division II Grupp B.
Belgien vann gruppen och kom att flyttades över till Division I Grupp A inför VM 2013. Sydafrika placerade sig på sista plats och flyttades ned i Division III inför VM 2013.
Turkiet vann gruppen och flyttades upp till Division II Grupp B inför VM 2013. Grekland och Mongoliet fick spela kvalmatcher mot Förenade Arabemiraten och Georgien för att försöka kvala in till VM Division III 2013.